Sida:Sundhetzens Speghel-1642.djvu/291

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

allena them åtskillia skulle. Försäkrade honom ock/ at han hwar then som högst hennes hierta contentera kunde: Bidiandes/ at han sigh ther på tryggelighen förlåta wille. Och ther han någhot oährlighit hoos henne skulle biwda til at sökia; skulle then Gunsten heelt wara honom affslaghen. Then arme Mannen skattadhe sigh fast lycksaligh/ i thet han så högt hade kunnat winna thens Hierta/ som han för Dygden skull så stoort efftertrachtade. Thet faller här för långt att förtällia alle the Uptogh som han hade til at bewijsa henne sin Servie, och Tienstachtigheet. Men til ett Beslwt/ så skulle han på een wiss tijdh gå at besökia then som han hade aff alla i Wärlden kärast: När han kom til hennes Hws/ och frågade effter sin kärest. Tå begynte Hon gick alleen til at spatzera i Träägården. Tå begynte han meera än tilförende förmoda at bekomma een Läckerhetta: Men när han i Stillheet kom uthmedh ett Lusthws aff sammanflätade Trään/ gick han ther hasteligh inn/ och fann sin Matres liggiandes i Fampnen medh hennes egen Stalldrängh/ (hwilken war een wanskapligh Person) hwar utaff fattade han ett så stoort förtreet som hade Macht på itt Öngebleck uthsläckia then Brand/ som een så lång tijdh brunnit hafwer. Han sadhe strax til henne: Wäl bekomme edher; genom then Skam och Ostadigheet/ som iagh i dagh hoos edher hafwer rönt/ är iagh frlöst aff mijn stora Pijna/ hwilken then Stadigheten iagh meente i skullen hafwa/ förorsakat hafwer: Och gick så sin Wägh. Hon täckte sina Ögon och ey swarade ett Ord.

Så hender thet ock mången annan/ at ehuru högt en beflijtar sigh til at erhålla een Daams gunst/ och meenar aff stora complementer sigh hafwa een fast Grund at