Rätt äwen så medh them så plägar thet och gånga/
Som sambla öfwerflödh uthaff Excesser många/
Och meena medh Purgas at sådant drifwa bort/
The komma doch theraff som Duken stort tilkort.
Fast tu aff Medicin och Lindringh kan bekomma/
Hwad kan doch een Exces tigh wara til för fromma?
Om tu een ringa Lust een stund man ther aff haar/
The tigh doch skada kan thet blijr i Lijfwet qwar;
Och kan på sidstan tigh mångh stund hårdt tormentera,
At tu tin appetit ey bättre kund regera:
Fast tu thes wärkan ey förnimma kan så snart/
Sigh yppar doch een gångh ehwad thet haar för art.
Aff tigh tå thenne Book thest högre må blij skattat/
Tu seer här kårteligh i wisse Reglor fattat:
Ehuru Sundheet tijn hon wäl förwaras kan/
At hon aff Siukdom ey i förtijdh stötes an.
Om tu på Helsan tin will att tigh ey skal wålla/
Så lär i alla tingh itt Medelmåth wäl hålla:
Ther är til Reglor all een wiss och faster grundh/
Som uthaff allom bör wäl achtas i all stundh.
Så kan tu Helsan tijn för Kranckheet längre niuta/
Och ey på Medicum i Siukdom skulden skiuta.
När såsom Läkiaren tigh sägher hwad tigh bör/
Tin egen skul är om tu ey ther effter gör.
Ehuru wäl Gudh then aldrahögste/ hafwer fram för alla andra Cratur/ begåfwat Menniskian alleen medh en Förnufftigh And/ hwikken then Naturligeh appetiten styra skulle ifrån thet som skadelighit wara kan: Lijka wäl finnes mångha oskälighe
