Öjar, holmar och skiär öfvertäkte med tiock skog, wass och höga willwäxter, upfylte med odiur och roffoglar. Inga andra frukter, (liksom i början på flera ställen i Europa) än de, som från skapelsen warit jordmonen medfödde [1]: inga andra bohags ting, än de, som fölgt med från öster. Her tänktes ej på det läckra och prydeliga: her war frågan om lifvets uppehälle mot hunger och köld: säkraste födan war wildt och fisk, medan de små hiordar och boskaps drifter, hvaruti all rikedom bestod, ej kunde tilgripas utan med stor sparsamhet: Biörnar och andra will diur måste då stundom tiena både til mat och kläder[2]. Sängarne woro gräs eller diur-fällar, drycken bara watn eller miölk, maten mäst rökt kött, torkad fisk och sådant, som någorlunda kunde förvaras, medan Salt war en så dyrbar wahra. Et folk, som mäst lefde på watnet, fann wäl ej svårt, at göra resor med
- ↑ Andra orter i Europa woro äfven i början mäst utom de läckerheter och förmoner, som nu förhöja och nyttia dem så mycket: Sielfva det liufliga Italien hade ännu ej sina ädlaste slags win 600. åhr för Roms byggnad. (Plin. Hist. Nat.) Romulus brukade wid Afguda-offren miölk i ställe för win. Numa Pompilius war ock rädd om winet. Latiner och Romare slogos om orter för win-wäxten skull. Lucullus förde de första kärsbären från Pont. Huru slätt Tyskland war upbrukadt, kan Tacitus berätta. Man kan se hos Strabo, at inga fikonträd, inga winberg woro den tiden i Frankrikes Norra och Wästra delar. Cæsar säger, at Nervii wid Scelde-strömen hvarken hade eller wille hafva win. cfr. Lagerlöfs Sv. Ant. & ov. Descr. c. 10. Win-wäxten war ännu en stor punct i Landskiftet mellan Caroli Magni Söner.
- ↑ v. Rolfs-Saga om Grimers aftonmåltid.
