Den här sidan har korrekturlästs
hvad til hushållsredskap behöfdes, blef ansedd med mycken heder: men den som smidde goda egg-järn, besynnerligen Svärd[1], blef hållen för en half-Gud [2]. Imedlertid war järnet i förstone mycket dyrbart [3], så at ej alle hade råd dertil: de, som bodde wid
- ↑ Goda svärd höllos i äldsta tiderne för dyrbar egendom; ty de woro svåre at få. Man gaf dem wissa namn, som Tirfing, Risanöt, Angurvadal, Nagelring, Mimmung, Mannantyr &c. &c. v. Verel. Not. ad Herv. S. p. 49. och altid tillades dem för wärdet skul någon förunderlig egenskap, til ex: at aldrig blottas utan bane, at bita likså wäl på järn som på kläde &c. &c. hvilket den enfaldiga tiden trodde. Pilar woro också mycket rare och dyrbare, och som mästa ägendomen den tiden bestod i wapn; så blefvo de ock barn och barnabarn förbehållne: deraf är ordet Arf kommit, ty Arf betydde pil på gamla språket. v. Math. Bergstedt Dissert. de Polynomia Scand. Ups. 1707.
- ↑ Den ryktbara Smeden Welindt, som orätt menas hafva gifvit nam åt Willands-härad i Skåne, emedan det förer hammar och tång i sit märke, är omtalad som en öfvernaturlig konstnär. Det war ock efter folkets tro den tiden ogörligt, at något svärd eller godt smide kunde frambringas utan hielp af dvärgar, troll eller någon Gudomlighet, hvarpå många exempel kunde anföras.
- ↑ På tämmelig kort tid giorde dock järnbrytning sådane framsteg, at de gamle Svenske kunde sälja malm til främmande: det kan dömas af Geogr. Nubiens. (ex vers. Lat. Gabr. Sionitæ & Joan. Hesronitæ Maronit: Clim. 1. part 7.) som talar wäl om en Indisk Öö; men det lär wara samma Indiska Öö, som Neander in Chron. Hist. p. 207. sätter bland de Nordiska, upräknandes Sverje, Dannemark, Norje &c. &c. (cfr. Laur. Benzel. L. c. p. 8.) ty ingen Indisk eller Americanisk Öö, besynnerligen sådan, som sålde Järn til främmande, kunde eljest wara dem gamlom bekant.
