Sewebärgets östra ända i Finland, hvilka födde sig mäst med jakt, måste nöja sig med beslag på sine pilar af ben[1]. Kopparen war wäl rarare, dock fants han hos de gamle Scyther[2], och deras barn i Sverige hafva förmodeligen ej heller warit honom förutan; ty han brukades wid offren til deras Gudar[3]. Det är säkert, at straxt efter Christi födelse hade de Romare hört talas om koppar, upfunnen i en del af Germanien[4], och som de under det namnet begrepo alla wåra Scandiska öjar[5], kallandes wårt Sewe-bärg Germaniens hufvud[6], så har det ej annorstädes kunnat wara än her.
11. Men fastän Nordens gamle Invånare nu börjat råka på hvad dem til deras uppehälle och större beqvämlighet war nödigt; så bör man dock aldeles icke taga dem på den foten, at de alle her nedslagit sina tomter och fäst sig til wåra bärg för ewärdeliga tider: det war aldrig de äldsta flyttningars, mycket mindre de Nordiskas tänkesätt. Alla folk i werlden hafva sväfvat omkring hit och dit innan de rotat sig på et wist ställe. Skaparen hade insatt i menniskian den lusten,
- ↑ Tacit. de Germ. ap. H. Grot. prol. p. 56.
- ↑ cfr. Plato in Dial. Critias.
- ↑ cfr. Hoj Hist. c. 4. §. 1. c. 6. §. 13.
- ↑ C Plin. L. 34. c. 1.
- ↑ Plin. L. 4. c. 13. talar om Ingevonernes land wid Sewebärgets fot som första delen af Germanien, och Solin. c. 32. säjer, at Ingevonerne wid Sewebärget begynte Germaniska namnet. Tacit. Germ. c. 43. 46. räknar Sviones, Sitones, ibland Germanerne, dem han sträcker ända up til Ishafvet. Pomponius Mela L. 3. c. 3. 6. säjer än mer, at Teutoni (Tyskarne) bebodde Scandinavien. Det bevisar alt, at Germaner, Svenskar och Tyskar woro alt et folk i de Romares tankar. cfr. Cluver. Germ. Antiq. L. 1. p. 79.
- ↑ v. supr. 1. Cap. 10. §.
