mycket aflande Släkte och hvar och en Man efter gamla Scythiska seden hade flera hustrur[1], så at wid pass et hundrade åhr för Christi tid giorde wårt Sewe-bärgska Folk et stort utskott[2] från sig til främmande länder, som af sin födelse ort kallades Sever[3] eller Svever[4]. Desse utgingo förmodeligen samma wäg, som sedermera mäst alla Scandiska utflyttningar, genom östra orterne, hvilken war dem beqvämast och bäst bekant. Estländska neigden blef af dem upfylt[5] liksom flera utmed östersiön ända in til Nedre-Tyskland[6]; ty på et ställe blefvo de ej längre qvare än högst et åhr[7], så at de hvarken brukade jorden eller förwarade frukten[8]. De besökte också Holsten, Jutland och Danska öjarna[9], som då mycket gömde sig under watnet och woro ganska små[10]: dock hafva desse orter utan tvifvel äfven blifvit intagne af andre Svever eller Göter[11], som utan så lång omwäg kommit ur Scandiens södra
- ↑ Strab. L. 7. p. 297. Guill. Pictau. de Scand. s. 40. &c. &c.
- ↑ cfr. Dio. Cass. de Druso. L. 55. Strab. L. 7. Tacit. de Germ. c. 45.
- ↑ Icke af Schveben, Sväfva, som B. G. Struv. Not. Svev. Ant. säjer och flere, som ej besinna at de kommit från Bärget Sevo. (v. supr. C. 1. 10. §. in not.)
- ↑ Carol. Stephan. Dict. Hist. Geogr. voce Svevi. Chron. Engelhusii ap. Leibnirium p. 1005. Sheringham. de. Orig. Angl. c. 8. p. 210. Melancht. Chron. Carion. &c.
- ↑ Esterne hade samma seder och dräkt som Sveverne och ofelbart samma språk, efter de talade Britanniska.
- ↑ De bodde ut med Östersiön. v. B. G. Struv. Corp. Hist. Germ. Sect. 1. p. 9. deras medelpunkt war en tid, der nu Brunswik är. v. Rap. Thoyr. L. c. L. 1. p. 81. En del af dem kallades Longobarder, hvarom mer framdeles.
- ↑ Cæsar de Bell. Gall. L. 4.
- ↑ Strabo de Geogr. L. 7.
- ↑ Rap. Thoyr. Hist. d'Angl. L. c. p. 78.
- ↑ Cluver. Germ. L. 2. c. 22. gillar orätt och mot Naturens lopp, när han menar, at Jutland och Danska öjarne fordom warit större, men sedermera blifvit af hafvet förminskade.
- ↑ cfr. Rap. Thoyr. L. c. L. 1. p. 80.
