Den här sidan har korrekturlästs
ända och således stött tilsamman med sine öster-Seviske släktingar på Jutska[1] och Tyska botnen.[2]
13. Sveverne blandade sig ihop med Saxer och Franker, med hvilka de wäl hade enahanda ursprung från Scythien[3]; men blefvo nu på ny räkning[4] så godt som et Folk[5]. Under Sveviska namnet
- ↑ Jutland har sit namn af de från Scandien komne Göter, hvilka ofta äro af olika tungor kallade Gioter, Joter, Guter, Geatuner, Jotuner, Jeter, Juiter och Jutar. v. Ethelverd. Hist. L. 1. Sheringh. de orig. Angl. p. 36. ed. Canterb. 1670. 8:o. Det är underligt, at åtskillige eljest lärde män welat gifva särskilta uprinnelser til Götska och Jutska namnen; mig tyks at Konungen i Dannemark kallar sig med rätta Gottis Konung i seende til Jutland.
- ↑ cfr. Lœscher. in Liter. Celt. Hhes. E. & J.G. Wachter. præf ad Gloss. Germ. §. 37. 38.
- ↑ 2. Cap. 3. §.
- ↑ En löjlig och barnslig träta har warit emellan Svenskar och Tyskar om åldren: Tyskarna hafva sagt, at de Svenske härstammar af dem: de Svenske åter, at Tyskarne äro deras barn. Med begges tillåtelse de hafva båda orätt: det ena folket kan ej säjas wara kommit af det andra, mer än den ene brodren kan giöra sig til den andres Fahr, men derföre underlåta de ej begge at hafva enahanda ursprung från Scythien, enahanda Gudstienst af början, enahanda seder, enahanda språk, (v. J. J. Mascov geschicht. der Teutsch. c. 1. §. 2.) liksom Norrmän, Danske, Engelländare, Nederländare och Fransoser, så at om Romerska Språket ej warit, så hade Franska och Tyska Bonden utan tvifvel ännu kunnat förstå hvaran utan tolk. Jag wet dessutan icke hvarföre man med så stor nit welat tilwälla sig den hedren, at wara äldst, liksom et Folks Ähra deruti bestodo. Wår Scandiska öjebygd räknades ock fordom som en del af Germanien. v. Tacit. Plin. &c. cfr. J. J. Mascov. L. c.
- ↑ cfr. Temple. Introduct. á l'Hist. d'Angleterre.
