Hoppa till innehållet

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/135

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

eller begära lif och gifva sig wunnen[1]; Hade då den wundne warit käck, så blef Segervinnaren gerna hans Fosterbroder[2] på et sätt, som aldeles liknade deras Förfäders, de gamle Scythers[3]. De skuro sig i armen eller handlofvarne och läto utrinna blod, som de smorde på sina wapn eller blandade i sin dryck, hvarmed de tilsade hvarannan evig wänskap, läggandes jordtorfvor på sina hufvuden[4]: de svuro då, at den ena skulle hämnas den andras död[5], om någondera föllo för wapn[6]. Här-Konungarne, som hade ej andra riken, än wågorne, räknade för en skam, at ej kunna ligga på sina skiepp både winter och sommar[7]: Den allena hölls ock för rätt Siö-Konung, som aldrig brukade sofva under Sotad Åhs,

  1. Gretla. c. 17. &. 38. ap. Renhielm in not. ad Torst. Wik. S. p. 23.
  2. Den tiden war ingen annan skilnad eller Rang bland folket, än största Manligheten och Dygden: En Bonde-Son och en Konung-Son blefvo Fosterbröder, när de woro lika käcke. Angantyr, en Götisk Prints, giorde wäl någon svårighet först i det målet med Wikingen Torsten, hvars Fahr war Bonde; men sedan de försökt krafter, blefvo de lika gode. v. Torst. Sag. p. 114.
  3. Herodot. L. 4. c. 70. cfr. Rollin. Hist. Anc. T. 3. p. 81.
  4. cfr. Torst. Sag. p. 114. it. Hist. Eigil. & Asin. per Salan. c. 4.
  5. cfr. Hist. Eigil. & Asmund. p. Salan. c. 2.
  6. Hämnden räknades hos de gamle Scyther för en Lag och skyldighet, när någon af Föräldrar, wänner och anhörige lidit (v. supr. 2. Cap. §. 17.), så at han ärfdes och kallades i wåra äldsta Lagar Vigarf.
  7. Sturless. T. 1. p. 685.