Den här sidan har korrekturlästs
det är, under Tak, der eldstad war, eller dricka af Arins horn, det är, af något huskäril wid en god eldbrasa[1].
9. De hade en stor myckenhet Skiepp[2], ty de ägde bredewid sina hus alt hvad som behöfdes til deras byggnad, så at tiugu eller trettio räknades för et ganska måtteligt antal; men så woro de också ej större, fastän de förde segel, än at de kunde ros med åror[3]: de större kallades Tutugsessor[4], Femtonsessor och Långskiepp[5], som kunde bära från ottatio til hundrade man och behöfde femton til tiugu par rodare: de mindre woro Snäckor[6], Byrdingar[7], Skutor[8], Tolf-aringar[9], Tein-aringar[10], Kiölar[11], Rodrafärjor och Skeid, som buro
- ↑ Sturless. T. 1. c. 34.
- ↑ Tacit. in Germ. c. 44. Adam. Brem. L. c. 230. p. 141.
- ↑ Renhielm. not ad. Torst. p. 26.
- ↑ En Tutug-Sessa hade mäst 36 åror och bar 90. man. v. Renhielm. L. c.
- ↑ Et Långskiepp, som också kallades Halftritugs-skiepp, war merendels 23 til 25. alnar långt, med 80 mans besättning. v. Renh. L. c.
- ↑ Här brukades också Wendiska Snäckor, som kallades Vinda-Snäckor, med 42. mans besättning och 2. hästar, at fara up i landet med och se sig om. v. Renh. L. c.
- ↑ Byrdingar och det slaget, som kallades Wista-byrdingar, hade gemenligen ej mer än 22. man om bord.
- ↑ Så kallades af det gamla ordet Skött, snart, efter de gingo fort: deraf är det ordet skiuta.
- ↑ Tolf-årige fartyg.
- ↑ Tio-årige fartyg.
- ↑ De skiepp, som Anglo-Saxonerne under Hengst och Horst brukade wid sin öfverfart til Britannien A. 449. kallas af Latinske Scribenter Ciulæ. (cfr. Rap. Thoyr. Hist. d'Anglet. L. 1. p. 93.) hvilket ej annat är, än wårt Svenska Köl (Angl. Keel.) skieppets understa del: Lat. Carina. Egenteligen är Köl efter äldsta bemärkelsen Ryggen på en ting, hvarföre ock bärgs-ryggen emellan Sverje och Norje är kallad Kölen.
