Den här sidan har korrekturlästs
från tiugu til fyrtio man[1], hvilka stundom woro så klena och lätta, at de af en fiende kunde omhwälfvas med tåg, när de för dem lades i wägen[2]. Då siöslag skulle gå för sig, bars alt godset på landet och fartygen lastades i stället med sten til at kasta, och afhuggna träd til klubbor[3]: derpå fästes i skieppen tilsamman och hakades ihop med fiendens[4], mot hvilken brukades pilar, svärd och allehanda siöwapn, som kallades Langskieptor, Skiägg-oxar[5], Slagbrander, Stafslungor[6], Skieptislätor, Härsporar[7] &c[8]. hvarvid ock konsten at simma, som
- ↑ Förutan desse woro ock åtskillige andra namn på deras fartyg, som Skaner, Askar, Hoppor, Holkar, Arkar, Batar, Buser, Fleyor, Knarrar, Karvar, Pinker, Ackier, Eiker, &c. &c. v. Peringsch. not. ad vit. Theod. p. 409. Skieppen kallades eljest gerna efter den bild, hvarmed framstammen war prydd, til ex. Draken, Ormen, Hästen, Drommunder, (Dromedarien) Tranan, Karlshofdi, Widunder, (Uroxe-hufvud) &c. eller också efter ägaren, som Grims-nöt, Uffa-nöt, (Grims ägendom, Uffes ägendom) &c. Med tiden blefvo de också alt större och större: til ex. Kung Knut den rikes Drake hade 60. åhror, Ormen den långe, som K. Olof Tryggason i Norje lät bygga i 10:de Seculo, hade 104 åror och höll 74 alnar i kölen &c.
- ↑ Olofs Sag. c. 172.
- ↑ Renhielm, L. c. p. 124.
- ↑ Sturl. T. 1, Har. Hårf. S. c. 11.
- ↑ Sådane kallades fordom hos de Romare Bipennes.
- ↑ Hos Perserne woro ock stenslungor mycket i bruk. v. Rollin Hist. Anc. T. 3. p. 405.
- ↑ Det war klubbor, utan på beslagne med taggar och inuti fullstöpte med bly. v. Renhielm. L. c. p. 91.
- ↑ cfr. Konunga-Styrels. cit. Renh. L. c. p. 91.
