Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/151

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

detta sinne blef han bekant med den godtrogne Gylfe: Som han fann honom tienlig til en del af sina afsikter och war underrättad om Kuenlands och Scandiens godhet, der Göterne nu hade sit Hufvudsäte, så wäl som ock om alla orter i Norra Europa, der hans Scythiske Släktingar senast satt sig ned; så lämnade han gerna et land, det han ej kunde försvara, åt sine bröder We och Wiler[1], begifvandes sig wästerut hit åt wåra neigder siöledes[2] med sin hustru Frigga[3],

  1. Sturleson kallar dem så (c. 5.) men eljest kallas de Ve och Wale (Bale, Bal, Kung &c. cfr. not. nost. ad. c. 2. §. 3. de Gallis.) v. Mess. Chron. Ant. Sv. Goth. & Sheringh. L. c. c. 12. p. 249. &c. Deras land fick sedan fred med de Romare A. C. 138. v. supl. au Corp Diplom. de Du Mont. T. 1.
  2. Odens och hans Drottars skiepp, när de kommo hit omtalar Edda ap. Renhielm in not. ad Torst. V. S. p. 32. Hans eget skiepp hette Skidbladner: (v. Sturl. T. 1. c. 7. p. 8.) Det troddes för sin snabbhet skull äga en öfvernaturlig art, efter det äfven kunde hopviklas och bäras öfver land, hvilket dock än brukas på wissa ställen i de orter, hvarifrån han kom. v. not. nost. ad. c. 3 §. 2. De gamle sade, at Dvärgaren Yffalds söner det bygt: at det war af ogemen storlek, fast det kunde hoprullas som en duk: at det fick wind hvart det seglade &c. v. Edd. Isl. mythol. 37. Oden är ock wärkeligen kallad Seaf, Sceaf, eller den Siöfarande (v. post. §. 19. in not.), hvaraf ock Skiepp är kommit. Drotten Balders skiepp hette Ringhorna, Freyers Nagelfare &c. v. Renhielm supra cit.
  3. Frigga kallade sig efter Phrygia eller Phrygiske Gudinnan (v. post. c. 5. §. 7.), den Stiernhielm (ap. Verel. ad Herv. 5. p. 6.) menar wara Rhea. Wåre Antiquarier kalla henne Fiorguin Jettes Doter. v. Ättart. ed. E. J. Biörn. Stockh. 1737. fol. T. 2.