Hoppa till innehållet

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/152

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

sine söner, sine tolf Drottar eller Diar[1], som jemte honom ej allenast förestodo Gudstiensten, utan äfven skipade rätt bland menigheten[2] och et stort antal folk[3] med qvinnor och barn[4].

17. Först kom han til et af de Scytiska folk i Ryssland[5], som kallades Sager[6] eller Saxer[7], en lämning af dem, som nedsatt sig i Tyskland, hvaraf han tog med sig en stor hop[8]. Sedan for han til de orter, der Götiska namnet begyntes[9] eller Göternes yttra gräntzer, som i wåra gamla Sagor kallas Rid-Götaland[10], och derifrån til Östra

  1. Diar, et Turkiskt ord, betyder Regio, Præfectura, Höfdingedöme. v. Bayer. in Act. Petrop. T. 5. p. 341. deraf ännu Diarbecker har namn.
  2. Efter desse 12. Drottar eller Asar, som ock kallades Spekingar (emedan de höllo folket til Spekt, spakhet och frid) , har alt sedan warit brukeligt hos oss til denne dag, at Tolf Män sittia i Rätten, (v. Sturl. &c.) liksom än hos Tuscherne och Tyrhenerne, en Scythisk afföda. v. Bochart. Chan. L. 1. c. 33. p. 646. Annius, Varro &c. Detta kommer öfverens med Herodoti, Ασιαδα Φυλμν eller Asa-gille, som bestod af Ασιαςχοις, Asa-Förstar, just sådane som wåre. v. J. Wildes Förb. p. 254.
  3. Sturl. Yngl. S. c. 5. Joh. Martini in Messen. Antiq. Sigrun. ap. Sheringh. L. c. c. 12. p. 245.
  4. Verel. not. ad Herv. p. 37.
  5. Sheringh. L. c. p. 245.
  6. Sager, Saquer eller Saçer, hvaraf Saxerne kommit, (v. not. nost. ad. c. 3.) hade ej så aldeles flytt sig til Germanien, at ju stammen war qvar i de östra orter.
  7. prol. Edd. Isl. c. 3.
  8. cfr. Joh. G. Keysler. Ant. Sept. & Celt. c. 3.
  9. prol. Edd. Isl. c. 3.
  10. J. Wilde. Hist. Pragm. c. 2. §. 35. och E. J. Biörner de Jotunh. p. 52. säja, at Herjedalen, Jemteland och en del af Helsingeland warit Rid-Götaland, hvilket är likare, än at det skulle warit Dannemark. (cfr. Prol. Edd. c. 3. Odde Munk ap. Flor. Flor. Ant. Scan. p. 26. &c. &c.) eller Småland, som Verelius menar (in not. ad Herv. S. ): åtminstone har det legat i Odens wäg, hvilken ej tyks kunnat segla åt Dannemark strax han kom från Scythien. Somlige mena, at Ridgötaland så blifvit kalladt, af Ryd, rödja, hvarpå så många Småländska och flera orters namn ändas (v. Verel. L. c.): Somlige af Rida efter desse Göter mycket brukat hästar (cfr. Schönström Jnl. til Sv. Hist. MS): Somlige af Reda, utreda eller Redd, der skiep lägges för ankar (M. Floræi Fl. Ant. Scan. p. 39.) och Peringschöld (in præf. ad Fragm. Brav.) gifver det samma betydelse som Red-kyrka, Annexe, hvilket är ganska likt.