Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/168

folk under solen, utom Israëliterne, har haft wackrare kundskap om det högsta Wäsendet ^[1].

4. Liksom de gamle Chaldéer och Egyptier begripit alla Guds egenskaper under Makt, Kärlek och Wishet ^[2], hvarföre ock Tre-talet warit i så stor wödnad hos de äldste Philosopher; så hafva äfven de gamle Svenske inneslutit Gudomligheten under tre på Kungelige throner sittande personer, Har, Jafn-Har och Tridi ^[3], det är, den Store, den Lika-Store och den Tredie ^[4], hvarmed de förstådt

↑ En gammal bok af Zoroaster, citerad af Euseb. Præp. Evang. L. 1. p. 47. innehåller de äldste Egyptiers kundskap om Guds egenskaper: (v. Ramsey Disc. sur la Mythol. p. m. 6.) til ex: at han är Oförkränkelig, Evig, Ofödd, Enig, utan like, Alt godts Uphofsman, Oveldig, den Förträffeligaste, den Wisaste, Rättfärdighetens Fader, af sig sielf undervist, sig sielf tillfyllest och hela Naturens Alstrare. Man måtte tilstå, at sådana begrep äro större, än man kunnat förmoda af Hedningar, äfven som den gamla Græska Theogonien, at Gud är äldst af alla warelser, at han giordt werlden full af under, at han urskildt Cahos, at han är utan begynnelse och ända, at han är Allvetande, at det Alsmäktiga Ödet ej annat är, än hans wilja och försyn &c. (v. Thales Miles. cit. af Flor. Olymp. 50. af Diog. Laërt. vit. Thal. L. 1. af Cicer. de Nat. Deor. L. 1. af Clem. Alex. Strom. 3. af Stob. Eccles. Phys. c. 8. &c.) och nästan så har Pythagoras lärt hela det Gamla Italien. v. Flor. Olymp. 40. Plutarch. vit. Numæ. Diog. Laërt. L. 12. Porphyr. vit. Pythag. &c. Men man kan ej säja, at wåre gamle Scandianers Lära någon annan eftergifvit. Nog kan en eller annan Philosoph hafva stigit ännu högre med sina betraktelser; men det har ej sträkt sig til hela Folkeslag.
↑ Ramsey Disc. sur la Mythol. p. m. 13.
↑ Edda. Mythol. 2.
↑ Märkeligit, at på det ingen af desse Tre skulle tilläggas mer eller mindre höghet, än de andre: men at Tre likväl skulle åtskiljas; Så kallades den sidste slätt och rätt Tredie, det är, den tredie Höge. När desse Tre personer förestältes för Gylfe Göteson på tre Kungelige Throner, war Solen bakom dem målad (v. Edda Mythol. 2.), genom hvilken de gamle tykte, at Gud aldramäst beviste på jorden sin mak, kärlek och wishet, hvarföre ock Solens tilbediande warit den aldraäldsta Afguda-dyrkan. v. Roll. H. Ä. T. 1. p. 440.

[1] En gammal bok af Zoroaster, citerad af Euseb. Præp. Evang. L. 1. p. 47. innehåller de äldste Egyptiers kundskap om Guds egenskaper: (v. Ramsey Disc. sur la Mythol. p. m. 6.) til ex: at han är Oförkränkelig, Evig, Ofödd, Enig, utan like, Alt godts Uphofsman, Oveldig, den Förträffeligaste, den Wisaste, Rättfärdighetens Fader, af sig sielf undervist, sig sielf tillfyllest och hela Naturens Alstrare. Man måtte tilstå, at sådana begrep äro större, än man kunnat förmoda af Hedningar, äfven som den gamla Græska Theogonien, at Gud är äldst af alla warelser, at han giordt werlden full af under, at han urskildt Cahos, at han är utan begynnelse och ända, at han är Allvetande, at det Alsmäktiga Ödet ej annat är, än hans wilja och försyn &c. (v. Thales Miles. cit. af Flor. Olymp. 50. af Diog. Laërt. vit. Thal. L. 1. af Cicer. de Nat. Deor. L. 1. af Clem. Alex. Strom. 3. af Stob. Eccles. Phys. c. 8. &c.) och nästan så har Pythagoras lärt hela det Gamla Italien. v. Flor. Olymp. 40. Plutarch. vit. Numæ. Diog. Laërt. L. 12. Porphyr. vit. Pythag. &c. Men man kan ej säja, at wåre gamle Scandianers Lära någon annan eftergifvit. Nog kan en eller annan Philosoph hafva stigit ännu högre med sina betraktelser; men det har ej sträkt sig til hela Folkeslag.

[2] Ramsey Disc. sur la Mythol. p. m. 13.

[3] Edda. Mythol. 2.

[4] Märkeligit, at på det ingen af desse Tre skulle tilläggas mer eller mindre höghet, än de andre: men at Tre likväl skulle åtskiljas; Så kallades den sidste slätt och rätt Tredie, det är, den tredie Höge. När desse Tre personer förestältes för Gylfe Göteson på tre Kungelige Throner, war Solen bakom dem målad (v. Edda Mythol. 2.), genom hvilken de gamle tykte, at Gud aldramäst beviste på jorden sin mak, kärlek och wishet, hvarföre ock Solens tilbediande warit den aldraäldsta Afguda-dyrkan. v. Roll. H. Ä. T. 1. p. 440.

[1]

[2]

[3]

[4]