Hoppa till innehållet

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/17

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Hårfager satt til Jarl öfver Island. Sedan fick denna Öö från Sverige alt flere och flere Inbyggare: Grim och Orm, Jämtelands Höfdingar och Wedorm Herses Bröder, Biörn och Grimkil, Dotersöner af en Götisk Jarl, med deras Moder Helga Haraldsdoter, Ingemund Torstenson, hvars Moder Thordila war Doter af Ingemund, en Jarl i Götaland, Barder Snefäls As, Höfdingen Dumbers Son från Norre-Botn, Fridleif den Götiske, Barder Wiking, Wästgöte-Jarlen Haralds Måg, Wafur Helge, Thord Knappe, en Naturlig Son af Konung Biörn på Höga, Thormod Ramme, som af denne Konung blef dömd til Landsflyktighet, för det han dräpit Gird i Jäder, Thord på Hofde, en Sonesons Son af Svenske Prinsen Aslak Biörnson [1], Slättu-Biörn, en Sonesons Doterson af Gorm, en Svensk Herse, Konung Biörn Eriksons Svåger, Wikingen Brimle, en Måg af Thorgrim, Skölder Svenske, Glamer från Dalarne och åtskillige flere [2]. Med sådane Islands Stamfäder från Sverige hafva merendels wåra äldsta underrättelser kommit til at flytta sig dit, der de sig i temmelig renhet långt från werldsbullret bibehållit: Bland dem kan man billigt sättia Edda eller de gamla Ätters Guda- och Hiälte-Lära i främsta rummet:

  1. v. huj. Hist. c. 17. & 5. in not.
  2. Eyarbygg. Sag. &c. ap. Peringsch præf. ad Sturl. cfr. E. J. Biörner. Introd. in Antiq. Hyperb. p. 38. 39. 40.