Den wise Isländaren Sæmund Sigfusson hin Frode war den förste, som hopsamlade alt hvad deraf kunde igenfinnas wid pass A. 1114[1]; men detta hans wärk war mästedels förloradt, när wid pass 100. åhr derefter Snorre Sturleson, Lagman på Island med mycken flit och lycka sammansatte ej allenast Edda och Scalda, utan ock sin Heims Kringla, som oförnekligen är en af de bästa lyktor wi äga til wår mörka Tids och gamla Historias uplysning: Han nögde sig ej med de kunskaper han hade på Island: Han reste hit til Sverige och war ej allena wäl ansedd hos Eskil, Jämtelands Lagman, utan ock hos Konung Carl Sverkersson vid pass A. 1218[2]: Han giorde då åtskilliga Samlingar och bortförde herifrån en hop Runeskrifter, som sedan kommit oss mer til nytta, än om de blifvit qwara; ty då hade de kan hända aldeles förkommit. Förutan honom hafva åtskillige Isländare giordt oss mycket gagn, som Kolskegg, Brand Sæmundson, Erik Oddson, Carl Abbot i Tingeir, Gunlaug och Oddi Munkar, Ari Präst och flere, at förtiga alle Isländske Skalder, hvilkas Qväden och Sagor wäl äro med mångfaldige dikter inblandade; men kunna dock af en Skiärskådare med mycken fördel brukas: Bland wåra tiders Lärde har den ene welat betaga dessa Sagor all deras trowärdighet[3], när den andre
