annan hednisk Gudalära[1]: Voluspa talar derom med en wiss enfaldig alfvarsamhet, som ej röjer någon nyhet eller tilsatser af små lekande infall: I åldrarnas morgonstund, säjer hon, bygde Yme[2] sin boning, då fans hvarken haf eller strand eller upfriskande windar: hvarken jorden her nedre eller himmelen i högden: Cahos, et Svalg[3], war öfveralt; men ingenstädes frön til wäxter: Solen wiste ej af sina palats: Månen war obekant om sina förmåner: Stiernorna kände ej sina säten[4]. Alt detta brakte den Högste snart i sit skick och skapade menniskian, säger widare Voluspa[5], med Anda[6], Siäl[7] och Blod[8], sättiandes Siälen eller Förnuftet mellan Andan och Blodet, at förknippa och styra dem efter Samvetet[9]. Straxt efter werldens Skapelse giör gamla Gudaläran en skilnad mellan Guds
- ↑ cfr. Hesiod. & Ovid. Metam. L. 1. f. 1.
- ↑ Yme, som hölls för en Jätte, war ej annat än bärget Imaus (hvaraf wår Yme-Lappmark har namn), som betydde Jordens fasthet, så at dessa orden i åldrarnas morgonstund &c. ej annat wille säja, än: I tidsens begynnelse blef grunden lagd til jordens skapelse.
- ↑ Cahos kallas i gamla texten Ginnunga-Gap, et stort Svalg, som aldeles kommer öfverens med Ebræiskan, der Cahos äfven uttydes med ךבא, Lacuna, fovea, fossa, tomhet, grop. v. Gudmund. in Paraph. ad Voluspa.
- ↑ Voluspa transl. Resen. it. Edd. Mythol. 6. cfr. O. Nording. Diss. de Edd. Isl. Ups. 1735.
- ↑ Voluspa Strom. 18.
- ↑ Aund, Anda, kan wäl her billigt hållas för Siälen (cfr. O. Nording diss. de Edd. Isl. Ups. 1735.) eller det odödeliga wäsendet; men jag har her welat bruka Siäl i ställe för Förnuft (Ratio).
- ↑ Texten säger Öd: det är Ratio, Förnuft, som jag her kallar Siäl.
- ↑ I Texten står Lá: det är ej allenast blod, utan lif, lifsandar, wärma, rörelse &c. cfr. Gudmund. in not. ad Voluspa.
- ↑ cfr. J. Wilde. Förber. p. 360.
