Den här sidan har korrekturlästs
öfverste himlarne[1], de senare i diupaste jorden[2].
13. Men om Siälens Odödlighet war gamla Sverige mer öfvertygadt[3]: De Gode och Rättfärdige troddes efter döden lefva evinnerligen och smaka det Högsta Goda i den Alsmäktiges egen boning[4],
- ↑ I den himmelen, der de rättfärdiga Siälar evinnerligen skola bo, säger Edda (Myth. 18.) at de hvite Nissar wistas, liksom i en himmel öfver denne, kallad Andlang, och äfven i den tredie och öfverste, som heter Widblaen.
- ↑ Edd. Mythol. 15.
- ↑ Siälenes ödödlighet hade Scytherne trodt från de äldsta tider: äfven så giorde deras barn, alle Celter, Galler, Scandianer &c. At de gamle Britanner så giordt, kan ses hos Rap. Thoyras Hist. d'Angl. L. 1. p. 11. Gemene Man den tiden i Sverige trodde sig i andra lifvet få förbättring just på den brist, som mäst trykte dem i detta: til ex. då en gammal bonde fick et besök en gång af en storväxt man (Konung Göte), som han ej gerna såg, sade han sig strax willa fara til Odens Sal (stupa sig utför ättstapeln), der han kunde finna wäl tillagade rum och lagom store Män (v. Götr. Sag. p. 3.).
- ↑ Denne Guds egen boning kallas Gimle (Edd. Myth. 15.) eller Himmel; ty G. och H. kom ofta på et ut hos de gamle, (v. supr. §. 8. in not.) Jumal (Gud, himmel), Gumal (wördig, gammal, gumma, Humal (Humle, Höfding, Anförare, hvaraf ock Humaliske eller Amaliske stammen är kallad, äro alla af en uprinnelse.
