Den här sidan har korrekturlästs
som är klarare än Solen och öfvertäckt med guld, som blifver oförändrad, när den svarta låga upbränner werlden, och som skal stå när Himmel och jord äro förgångne[1]. Hiältar och de, som tappert wågat sina lif i fält, mentes i synnerhet blifva undfägnade af Oden i Walhall[2] med segrar oc hiältenöjen[3], lefvandes wid en oförgängelig, men derhos ganska tarflig föda[4], förmodeligen efter de her i werlden redan kommit i smaken, at ej fråga efter kräsligheter. Med så goda tankar om Siälens odödlighet[5] war
- ↑ Edd. Mythol. 15. 49. it. Voluspa. cfr. O. Nording. Diss. de Edd. Isl. Ups. 1735.
- ↑ Wal-Hall, Bal-Hall, betydde Hiältarnes Sal; ty Bal eller Wale (hvaraf Waller eller Gualler fådt namn) war Konung, Herre, Höfding, eller En-Herre (Mon-Heros). I Walhall, säger Edda (Mytol. 35.), äro 540 dörrar (man räknade mäst i dylika mål med 3. til ex. 3 gånger 20. är 60. 3 gånger 60. är 180. 3 gånger 180. är 540.) och hvar dörr så stor, att 800. Hiältar kunna gå derigenom på en gång.
- ↑ Hiältarnes ro och tidsfördrif i Walhall, säger Edda (L. c.), är at rida ut i gården och kämpa: de öfwerwinna hvarannan wänligen och wända om igen til middagsmåltiden.
- ↑ Edda säger (Mythol. 33.), at Hiältarne eller En-Herrarne (Monheroes) i Walhall äta fläsk af en Galt, som slaktas hvar dag; men blifver ny och lefvandes igen hvar morgon. Galten kallas Scrimner, kocken Audrimner, kättilen Eldrimner, hvaruti fläsket kokas &c. Deras dryck är miöd, som flyter af en Gets pattar: Geten kallas Hedrun och lefver af trädet Leradurs knoppar. v. Edd. Myth. 35.
- ↑ Wåre gamle Drottar eller Gudalärare hafva ej lärt, som Pythagoræ Metempsyeosis, at Siälarne gingo in i diuren, utan i fullkomligare skapnader hos Gudarne. v. Gudrun. Wata. in Sæm. Edd. §. 19. ap. E. J. Biörner in introd. ad ant. Hyp. p. 30. in not.
