Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/212

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

i werlden merendels med större häftighet än Sanningen, emedan hos i sig sielf ej äger så mycken öfvertygelse, och man har sedt Martyrer i wantroen äfven som i Himlaläran[1]: De förste Christne Konungar i Norden hafva nog mäst förfara med hvad nit detta Folk förrättat sin Gudstienst och begådt sina wissa åhrliga Afguda-Högtider[2].

6. De stora Helgder woro tre om året, den första i de kalla nätters början, då man således emottog och fägnade wintren[3], som är Norden märkeligaste åhrstid, eller rättare sagt, på längsta natten, hvilken kallades Moder-natten[4], som en Moder åt alla de andra[5]: Från denna längsta natt[6], som ock kallades Höke-Natten[7], eller från det ena winter-Solståndet til det andra räknade de gamle Svenske sit åhr, liksom deras månader räknades från den ena nytändning til den andra[8], och kallades denna stora Högtid på winter-Solståndet Jul[9] och den

  1. ↑ Exempel her i Norden kunna ses i Odde Munks Historia Ol. Tryggas. R. N. C. 32. 33. 38. 41. 50. 51. 52. &c.
  2. ↑ cfr. Verel. ad Herv. p. 182. de Ing. Stenk. Er. Ol. Hist. Sv. L. 1. p. 54. 56. &c Sturl. de Ol. Tryg. & Ol. Haralds. T. 1. &c. &c.
  3. ↑ Ol. Sag. 109. 117. ap. Verel ad Herv. p. 30. Sturl. T. 108.
  4. ↑ Af de månge lekar och kärleks-spel, som den natten anstältes, hafva någre ment, at Moder-natten fådt namn, efter så många flickor då blefvo mödrar (Scheff. Ups. Ant. c. 10.). Sant är det, at Julen war en kärleks-tid och månaden en Skämte-månad. (cfr. A. Båld diss. de Fat. Relig.)
  5. ↑ Scaliger. de Emend. Temp. L. 2. cfr. Worm. Fast. Dan. L. 1. c. 12.
  6. ↑ Den 11/22. Decembris eller en natt eller två senare.
  7. ↑ cfr. J. Wild not. ad S. Puffend. Hist. Sv. c. 1. p. 29.
  8. ↑ A. Cels. Mem. i Kl M:ts bref om Calendar. Förb. d. 30. Jan. 1739. cfr. Worm. Fast. Dan. L. 1. c. 13.
  9. ↑ Vormius in Fast. Dan. L. 1. c. 7. och Is. Pontanus draga ordet Jul af ιχλοσ, en wisa, som söngs på Cereris helgd i Eleusis i Grækeland; men den helgden war den samma som wårt Disa-blot, hvilket snart skal omtalas. Somlige draga Jul af Johla, Jahla, Jula (genio indulgere, confabulari, skämta, roa sig (Verel. ad Herv. &c.); men det ordet kommer snarare af Jul, än Jul af Jola (v. O. Rudb. Atl. in Jul &c.) Beda de Rat. temp. c. 13. giör Jul til Oppositum mot Julii månad, som i wist mål är rätt; men namnet är äldre; ty Jul firades i Norden, förr Julii Cæsaris tid: likast är, at Jul är kommit af Hvel, Giöl, Juel, Hiul, et hvälfvande ting, (hvaraf Hiul, rota, ännu kallas), så at det är sant, som Scaliger säger (de Emend. Temp. L. 2. p. 170.), at Giuli är det samma som Tropicus, då Solen wänder om til annan årstid. cfr. M. Cels. Comput. Eccl. p. 43. Loccen. Rudb. Baz. &c. it. Gyrald. de Ann. & Mens. Senec. Trag. in Herc. Act. 1. &c. Jule-teknet på wåre gamle Runstafvar är äfven et Hiul.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Svea_Rikes_historia._Första_delen_1747.djvu/212&oldid=426526”