Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/240

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

än han i Tyskland wahrade til dess Kejsar Carolus Magnus honom strängeligen förböd[1]. Tiden, då han uphörde i Scandinavien, blef kallad Högåldren, hvilken wahrade intil Christendomen. Liket sattes in tillika med wapnen och den käraste ägendomen[2] i den upgrafne högen under följe af släkt och wänner, bland hvilka den förnämste höll et litet tal och böd den döde fara til Walhall[3]; men Konungar och ypperlige Män jordades med särdeles prakt: den Kungelige wagnen eller hästen med all sadel-redan infördes i högen tillika med wapn och dyrbara saker: den döde blef antingen buren på båhr eller låg han i wagnen klädd med all skrud och hårbonad: derpå blef han begrafen tillika med en af hans hustrur[4] och någre af hans förnämste eller wänner, som med nöje låtit offra sig[5]: wid det tilfället blef ock stundom en häst offrad åt Oden[6]; men alle döde, som någorlunda warit älskade, antingen de brändes eller högades, blefvo gemenligen begretne i nio dagar[7]. När någon dödt i fält, buro alle, så månge som tilstädes woro, så mycket jord på högen, som hvar och en i sin hiälm kunde bära[8].

26. At giöra hiältars och gode Konungars minnen odödeliga, war de gamle Svenskes besynnerliga

  1. ↑ Baluz. T. 1. p. 253.
  2. ↑ cfr. Hervara S. c. 5.
  3. ↑ cfr. Fragm. Bravall. ed. Peringsch. p. 31.
  4. ↑ Denna sed, at hustrun fölgde mannen i döden, wahrade in til slutet af niohundrade-talet, då Drotning Sigrid den Storrådiga ej särdeles tykte derom, utan snarare skildes wid sin gamle Man Konung Eric Segersäll, än at hon med honom wille begrafvas. v. Odde Munk. Hist. Ol. Trygg. ed. Renh. c. 2. Ännu i wåre dagar brukas denna orimmeliga sed på åtskilliga orter i Africa, serdeles hos Negrerne wid Sester-strömen. v. Voyag. du Chev. Des Marchais en Guinée & Cayenne 1724. 25. 26. 27. T. 1. c. 8. cfr. Malabarisch. Bericht der Dänisch. Mission. Test. A. Bergner.
  5. ↑ Herodot. c. 71. 72. Odde Munk Hist. Ol. Tryggas. ed. Renhielm. c. 2. Sturl. in præfat. ad Hist. Reg. Sept. de R. Dan. Mikillati. Sax. Gram. Hist. Dan. L. 8. p. 147. ap. Laur. Benz. Diss. de Re Metall Sv. G. Ups. 1703.
  6. ↑ cfr. Fragm. Bravall. ed Peringsch. p. 31.
  7. ↑ cfr. Loccen. LL. Westrog. p. 104. 107. it. Strahlenb. Descr. Russ. p. 75. 77.
  8. ↑ Er. Benz. Coll. Hist. Patr. c. 1. §. 13.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Svea_Rikes_historia._Första_delen_1747.djvu/240&oldid=427337”