Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/239

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

ty den, som fick den ähran, at komma på elden, räknades för den dödes förnämsta och äkta Maka.

24. Ju mer gods och ju bättre följe den döde fick med sig, ju wälkomnare mentes han wara hos Gudarne[1]; och ju högre lågan eller röken af bålet upsteg i luften, ju behageligare war han efter deras mening för himmelen[2]. Askan upsamlades med de närmstes tårar[3] och ströddes antingen i sjön eller förwarades i en kruka[4], som nedsattes med et tienligt tal til den dödes åminnelse[5] i en stor upgrafven hög, kallad Ätte-backe[6], emedan sådane woro arfvelige[7] och tilhörde wissa ätter och släkter[8]: kommo flera krukor i en hög, så sattes de förnämare öfverst och mannens ofvanpå qvinnans: de kunna derpå åtskiljas, at med männernes följa gerna wapn och med qvinnornes små smycken, häkten, tenar, fingerbåtar och dylikt[9]. Krukan öfverhölgdes med sten och öfverst uppå lades en stenhäll: sedan kastades sand och jord öfver altsammans[10]. Den tid, då detta begrafnings-sätt mäst war i bruk, kallades Bränne-åldren[11].

25. Men under sielfva den tiden stod dock Konungar och kämpar fritt, at obränd låta föra sig in i sin ättehög efter döden: Så giorde redan Yngue-Frey[12], Odens Soneson, wid pass A. C. 230. och sedan åtskillige andre[13], hvilket änteligen så tog öfverhand, at Bränne-seden aldeles utslocknade i hela landet,

  1. ↑ Sturl. L. c. Verel. ad Herv. S. p. 81.
  2. ↑ Sturl. T. 1. c. 10. Vorm. Mon Dan. &c.
  3. ↑ cfr. Sturl. T. 1. c. 11.
  4. ↑ Sturl. T. 1. c. 8.
  5. ↑ And. Bald. Diss. de Fat. Relig. in Scand.
  6. ↑ Sådane Ättebackar, som äro otalige her i Sverige, finnas ock nog i gamla Scythiska bygden: til ex. wid Pyziora-ström och staden Tzordin i Ryssland (Strahlenb. Descr. Russ. p. 103.) så wäl som på många andra ställen åt den sidan.
  7. ↑ Er. Benz. Coll. Anc. Patr. c. 1. §. 13.
  8. ↑ Ar. Hvidf. in prol. de Relig. Pag.
  9. ↑ cfr. J. Kempe. Diss. de Urn. vet. Ups. 1706.
  10. ↑ Er. Benz. Coll. Hist. Part. L. c. cfr. Huj. Hist. c. 4. §. 20. in not.
  11. ↑ v. supr. c. 4. §. 20.
  12. ↑ Sturl. T. 1. c. 12.
  13. ↑ Olof Digerben i Norje lät sätta sig i hög (Ol. Saga) och Arngrims tolf Söner begrofvos obrände med sina wapn på Samsö (Herv. S. c. 5.).
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Svea_Rikes_historia._Första_delen_1747.djvu/239&oldid=426553”