Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/247

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

4. Minnes-språken och grund-meningarne i de äldste Lagar, som sedermera blefvo inskurne i trä-stockar, hvaraf deras afdelningar kallades Balkar, woro korta, rena och sinrika: de innehöllo den ene Inbyggarens plikt emot den andre så wäl som hvad til förbindelsen hörer emellan Öfverhet och undersåtare: de kallades både Laug eller Lag och Biuths[1] eller Bud och Wittod[2] eller Witne[3], hvilket namn blifvit längst bibehållit hos det Seviska eller Sveviska folk, som under namn af Angel-Saxer nedsatt sig i Engeland[4], der et Alshärjar-Ting eller

  1. Bibl. Ulfil. ap. Lund. Zamolx. c. 3. §. 2.
  2. Stiernhök. de Jur. Sv. Vet. L. 1. c. 1. cfr. Loccen. Ant. Sv. G. L. 2. c. 15.
  3. Witne tages icke nu hos oss just i den meningen; men Wittod är dock af wett, witterhet, wetskap, en sak, som wetas bör.
  4. v. supr. c. 3. §. 14.