Laga-Sammankomst af alla Fylken i landet kallades Wittenagemot eller Witne-möte[1].
5. Liksom desse Angel-Saxer erkände en öfverrätt ibland sig, fastän de woro delte i sin åtskilliga Konunga-riken, så at hela folkeslaget förentes om et hufvud bland de siu Konungarne, som på det almänna Laga- eller Witne-mötet hade at säja öfver de andre i de mål, som angingo hela Anglo-Saxiske kroppen[2]; så wördades alle de gamle Scandiske Svear och Göter Sigtuna eller Upsala-Domstol i almänna och svåra mål, fastän hvar och en lands-ort, hvart Hundari eller härad[3], hade sine hufvudmän eller Drottar, sin Lagman, sin Lag[4] och sine särskilta sedwanor[5]. Alt skulle rättas efter Uplands-Lag på Alshärjar-ting, der hela Norden möttes hvart nionde åhr, så wäl til allmänne Lagens wärkställighet som til at dyrka Gudarne[6], och Uplanda- eller rättare Tiunda-Lagman erkändes för Öfverdomare af alle de andre[7]. Stundom gick det likwäl så her som hos Anglo-Saxerne, at denna förbindelse på långa tider afslets genom krig och misshällighet, åtminstone mellan wissa orter, så at Fylkes Konungar besökte högsta Rätten med mord och brand i ställe för wördnad och lydnad, hvilket dock sluteligen stadnade med deras underkufning, som framdeles skall berättas.
- ↑ Rap. Thoyr. Hist d'Anglet. L. 1. p. 150.
- ↑ Rap. Thoyr. L. c.
- ↑ Tacit. de Germ. C. 12. p. III. 80. 81.
- ↑ Mäst hvar och en Landsort gaf i sin Lag förträde åt sine infödde framför främmande, mellan hvilka också giordes skilnad: til ex. gamle Wästgöte-Lagen skiljer i böterne för mandråp emellan Svensk, Götsk, Småländsk, Norsk, Dansk, Tysk. v. Stiernhök de J. Sv. Vet. p. 358. Äfvenså skiljer Saliske Lagen mellan en Romare och en Frank.
- ↑ Sturl. T. 1. Ol. Har. c. 76. Stiernhök de J. Sv. Vet. p. 11. D. Nehrman. Iurispr. Civ. c. 3. §. 17. 18. J. Wild. Lags-Hist. p. 43.
- ↑ v. supr. c. 6. §. 10. in not.
- ↑ Sturl. L. c. c. 96.
