Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/249

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

6. Då någon ny Lag skulle antagas, blef den förkunnad af Lagmannen, som framräkte svärds-udden eller spetsen på sit spiut, hvarwid Domstolens kringsittiande Ledamöter rörde med händerne, at dermed gifva sit bifall tilkänna: detta kallades Tingstak eller Wapnetak, och wet man ej wid hvad tid det först kommit i bruk[1]. Stundom blef den Dom, som en Lagman afsagt wid enskylt tilfälle, för ständig och almän Lag ansedd och lagd til efterdöme i alla tider[2], äfven wid Rättare-tinget eller Högste Domstolen, så at sielfve Öfver-Konungen wid Alshärjar Ting derefter kunde dömas[3]: Dock ägde en Enewålds eller Öfver-Konung makt, sedan Upsala-Rike kommit til stadga, at ändra Lagmännens Domar i skattländerne, då han der höll sin räfst eller ransakning, hvilken kallades bryta Skrock och Ofsoknar.

7. Wåre gamle Domstolar woro rättvise och billige: Derigenom hafva Götiske Lagarne wunnit mer myndighet och lydnad i främmande länder, än genom segrande wapn: at de blifvit antagne i Spanien, Italien, Frankrike och Tyskland, dels öfveralt, dels på wissa orter, kan nog skönjas af de Gamle Wästgötske, Östgötske, Longobardiske, Burgundiske och Frankiske Lagar, som så ganska mycket både til språk och innehåll[4] komma med wåre[5]

  1. J. Wilde. LagsHist. p 35.
  2. Sturl. Ol. Har. T. 1. c. 76. J. Wilde. L. c. p. 37.
  3. Emund, Wästgöte-Lagman, lät fästa det utslag, som K. Olof Ericson gifvit på hans framstälte enskylta mål, wid Uplands-Lagen, at Konungen sielf derefter kunde dömas. v. Sturl. P. 1. Ol. Har. c. 96.
  4. Hvar och en wet huru mångfaldiga Svenska ord upfylla Rättegångs-Latinen: til ex. Allodium, Amond, Murderare, Marca, Scotatio, Felonia, Morgingaba, Phaderfium, Vadium &c. &c. (cfr. C. Lund. ad LL. Westrog. & D. Nehrman Jurispr. Civ. c. 3. §. 2.). Jus Romanum har en stor myckenhet deraf: Saliske Lagen säger Tit. 29. Si quis Skellan de Caballia furaverit, CXX denariis, — — — — culpabilis judicateur. D. ä. Stiäl någor Skellan af kreatur, skall den böta 120 p:gr — — hvad kan wara likare? Olaus Magnus säger sig hafva sedt i Perufio i Italien et gammalt Manuscript af Götske Lagar och med Götske bokstäfver skrifvit, som aldeles kommit öfverens med wår gamle Lag: det samma betygade den gamle Johannes Metellus Sequanus, Kejsar Rudolf 2. Historiographus, för H. Johan Rosenhane til Torp och H. Johan Skytte, då de woro i Cöln: han hade sedt det, sade han, 50 åhr förut tillika med Olaus Magnus och hans broder Johannes. Hertig Fredric af Brunswik-Luneburg sade för Konung Carl i Sverige i H. Johan Skyttes närwaro, at han äfven sielf sedt samma Manuscript i Perusio med stor förundran. v. Lund. Zamolx. c. 2. §. 1. I et Franciscaner Bibliotheque i Italien öfversatte Johannes Magnus en balk af gamle Götske Lagarne, som stämde öfverens med wår gamle Svenske. v. Messen. Scond. Ill. T. 5. p. 83.
  5. Som ingen wet eller någonsin misstänkt, at Sverige kunnat få Lagar från de orterne, så måste deras nödvändigt kommit från Norden och wara Götiske; ty sådane likheter i ord och meningar yppas ej genom händelse.