och Andefrid[1], då ingen fick anklagas eller tingföras i ägendoms-tvister hvarken för skuld eller annan fordran; men om något fredsbrytande mål under den tiden i hast upkom, någon tiufnad, wåldswärkan, mord och sådant, som ej kunde upskutas, så satte strax den ortens Domare en Urtima-rätt eller Afkänno-Ting[2], som brottet alfvarsamt och utan upskof ransakade och afdömde[3], då ock på all wåldsamhet lades dubla böter[4].
14. Tredie Domstolen war Lagmans-Ting, som sattes en gång om åhret i hvar och en ort, der Lagman war: I Göta-rike kallades det mäst Lidonga-Ting[5], emedan Ledingen[6] eller folket af många härader på et ställe sammanstötte: der afdömde Lagmannen med sine tolf Oldingar de mål, som Härads- eller Fierdings-Höfdingarne til honom skutit: Han ägde Lag skilja och skipa med stor myndighet[7]; men han hade ock sin Öfverdomare, til hvilken från honom kunde wädjas: det war Konungen eller hans Fullmäktig med sin höga Nämd af tolf Drottar,
- ↑ Andefrid, som ock kallades Anfred, at få obehindrad i hö-anden och sädes-anden bärga in hvad jorden gifvit.
- ↑ Stiernhök. L. c. p. 33.
- ↑ Denne Lag tiente sedermera til grund för de Påfviske, at så mycket mer låta wörda sine Helgedagar: om något wåld gjiordes på S. Erics eller S. Lars dagar om åhret, på Marjo-mässa i Westeråhs eller Sigtuna, på Parasceve-dagen i Upsala, på Olofs-mässa i Skenninge eller på Pehrs-mässa i Linköping, så fördubblades böterne. v. Stiernh. L. c.
- ↑ Stiernhök L. c. p. 340.
- ↑ Af detta Lionga-Ting, har Lionga-Köping eller Ling-köping fådt namn. v. supr. c. 4. §. 12. in not.
- ↑ cfr. Huj. Hist. c. 4. §. 12. in not.
- ↑ v. supr. §. 3. 6.
