Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/297

ej så aldeles försäkra; men det är oförnekeligt, at de med Grækerne haft mycket at giöra, särdeles medan alt hvad, som hörde til Kejsarne i Constantinopel, kallades Grækeland: Til den handelen hade gamla släktskapen och förbindelserne med Scytherne wid Svarthafvet och Dardanellerne först givit anledning: Grækerne köpte salt af Scytherne wid Tauriska Näset^[1] och denna wahra behöfde äfven wåre Scandianer från samma sin gamla fäderne-ort, så at saken ej är svår at uträkna^[2]. De Götiske utflyttningar til de orterne hade ock temmeligen banat wägen: I de äldre tider reste man altid heremellan genom Ryssland^[3] til Svarthafvet och Ellipalta^[4] eller Hellespont mäst på små fartyg^[5], då watnet stod så högt öfver hela Norden; men sedan siöar och strömmar sig minskat och de mellanboende folk alt mer och mer blifvit främmande och Barbariske, nödgades man segla stora siöleden genom Gibraltarska Sundet^[6] och Medelhafvet^[7]. Åtskillige Grækelands-farare omtalas på wåre gamle Runstenar^[8], hvilka ej

1. Constant. Porphyrogen. de Administr. Imp. p. 113. it. Dio Chrysost. in Borysthenitica. p. 437. ap. Bay. in Act. Petropol. T. 9. p. 397.
2. v. supr. c. 3. §. 7.
3. I Gotlands Lagen (eller post Leg. Gotl. p. 51.) lyda orden så: Dan tima war weyr oystra um Ryzaland ok Grikland fara til Jerusalem: d. ä. Den tiden war wägen öster öfver Ryssland och Grækeland, at fara til Jerusalem. Således har den wägen temmeligen länge blifvit brukad.
4. Sturl. T. 2. p. 55. &c.
5. v. supr. c. 3. §. 2.
6. Detta Sund kallade de gamle Scanianer Niorva-sund. v. Sturl. T. 2. p. 56. &c.
7. Adam Brem. ed. Mess. p. 13. ap. Ol. Cels. Monum. Sveo-G. in Act. Lit. Sv. Ups.
8. Sådane Runstenar finnas månge, til ex. allenast i Upland: i Urlunda-by i Tillinge-sokn, I Eds-sokn wid Ed-Stigen, wid Hanstad i Spånga-sokn, wid Löfstad i Bälinge-sokn, i Husby-Skädre-kyrkedörr, wid Tible i Wäster-Ryd-sokn, wid Fiunby i Ärentuna-sokn, i Angarns kyrkemur, i Wedyxe-by i Danmarks-sokkn, i Upsala Domkyrka &c. (v. Ol. Cels. Mon. Sveogoth. temp. suis restit. in Act. Lit. Svec. Ups.) På desse läser man, at en reste til Grækeland, en annan föll i krig hos Grækerne, en annan dog i Grækeland, en annan skaffade ägendom i Grækeland åt sine arfvingar, en annan styrde skiepet på Grækelands haf &c. &c. Desse Grækelands-farare kallas på gamla språket Girk- eller Grik-fari.