Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/311

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

långt skaft[1] och Härspore[2] eller Klubba, som stundom war beslagen med järn-taggar[3].

19. Til kroppens försvar brukades Hiälm, som dels war af läder[4], dels af järn[5] eller koppar[6] och stundom förgylt: Skiöld, som i Norden gerna war liten och rund[7] af bark, widjor[8] eller tiockt läder, stundom öfverdragen med järn eller koppar[9], eller ock för de mäktigare med tunt guld eller silfver[10], och stundom målad utanpå med färgor efter behag[11]; men mäst hel svart[12], at injaga fienden en fasan[13]: Brynja[14] eller Pantsar-Skiorta eller Serk[15] af wirkadt järn, som mäst

  1. ↑ Loccen. L. c. p. 178.
  2. ↑ v. supr. c. 4. §. 9.
  3. ↑ Dessa slags spik-klubbor brukas ännu af wåre Dalkarlar.
  4. ↑ Tacit. Germ. c. 6. cfr. Plutarch. in Mario.
  5. ↑ L. L. Helsing de Jud. territ. c. 14.
  6. ↑ Loccen. Ant. Sv. G. L. 3. c. 2. p. 180.
  7. ↑ Tacit. Germ. c. 6. & 3.
  8. ↑ Cluver. Germ. Ant. L. 1. c. 44.
  9. ↑ Loccen L. c.
  10. ↑ Hist. Götr. & Rolf. c. 9. p. 47.
  11. ↑ Sidon. de Goth. L. 4. ep. 20. cfr. Schurzsleis. de nob. insign. n. 57.
  12. ↑ Tacit. de Germ. c. 43.
  13. ↑ At se så mycket förfärligare ut i krig, färgade de gamle Scandianer ej allenast sköldarne, utan ock ansikten och händer, liksom de gamle Britanner. v. Tacit. de Germ. c. 43. c. 17.
  14. ↑ På skiämd Latin är Brynja kallad Brinno (v. Loccen. L. c. p. 181.). Vossius de vit. Serm. L. 2. c. 9. in voc. Halsberga, och Becman in Origin. v. Breno förstå ej hvad Brynia betyder, när de tro, at det är en Hiälm med kam uppå. Bryn är den ytterste kanten på en ting, hvaraf är kommit ögonbryn, wattnbryn, dagbrynen &c. och äfven at bryna, hväsa. Brynja betyder således den yttersta betäckningen öfver kroppen. Detta war en Scythisk krigs-dräkt. v. Roll. H. Anc. T. 10. p. 31.
  15. ↑ Serk är et gammalt, men främmande ord, af Sericum (silketyg), hvaraf ock Indien är kallad Serica hos Geogr. Ravennatem och Africa af de gamle Svenske Serkland (v. Sturl. T. 1. c. 1. & Ejusd. Harald Hardr. S. c. 5.). Köpmän, som handla med silke och siden, kallas ock Særr eller Seres hos Usbeckerne, liksom et helt folkeslag bredewid Thracerne (v. Strahlenb. Descr. Russ. p. 9. & 97.) Pantsar-skiortorne eller Brynjorne af järn behöllo sedan samma namn, som det finare tyget och kallades Serkar, hvaraf man mente at Bar-särkar fådt namn, ifrige Kämpar, som i krigs-raseriet bare och utan särk eller Brynja gingo på fienden (Verel. ad Götr. c. 28. it. ad Herv. c. 1.). Brynja eller Serk kallades också fordom Musu (v. L. L. Helsing. de jud. Territ. c. 14.), äfven hos Tyskarne (cfr. Fast. Limpurg. p. 21.), hvaraf ännu ordet myssa hos oss är öfrigt.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Svea_Rikes_historia._Första_delen_1747.djvu/311&oldid=426644”