Den här sidan har korrekturlästs
tykte wara lättare, at taga med wåld hvad de behöfde[1]. Skarpa blå ögon, hvitledta ansikten och liusa hår[2] hade mäst hela folkeslaget och ju mer håren fordom hade guld-färg, ju mer woro de en Götisk Skiönhet[3]. At raka och klippa sig, war icke mycket i bruk[4]: De Svenske höllo för hederligt, at bära långa hår och stora skiägg, som skylte hela bringan[5]; men så hafva dock åtskillige deras utrikes Släktingar brukat fläte hakar[6], med graner och kindbåror[7] eller små skiägg öfver munnen, och håren i nacken upbundne[8].
- ↑ cfr. Tacit. L. c. c. 14. & 15.
- ↑ Tacit. de Germ. c. 4. p. 23. cfr. Vitruv. & Aristot. probl. Sect. 14. 8. Juvenal. Sar. 13. Lucan. Pharsal. L. 10.
- ↑ Menniskiors tycken rätta sig gerna efter Climaten: I Norden hafva de hvitledte warit wackrast, i Africa finnas svarta och blacka Skiönheter: de gamle Meder trodde sig underhielpa naturen i det de färgade ögonbrynerne hel svarta som stora bågar (Roll. H. A. T. 2. p. 142.). Ögonlocken giorde de hel röda med en färg (Stibium), som drog dem ihop, at ögonen syntes hel stora, hvilket war en skiönhet i Österlanden (Plin. H. nat. L. 33. c. 6.): Homerus menar sig mycket hedra sina Gudinnor Juno, Venus &c. när han kallar dem storögda. Isebel brukade med sina ögon denna Mediska konst (4. Reg. 9. v. 30.), at se wacker ut, som äfven war, at rödfärga hela ansiktet och bruka falska hår. v. Roll. L. c.
- ↑ cfr. Ovid. de Ponto. 1. 6. it. Trist. L. 1. eleg. 7. Claudian. de Goth. ap. Loccen. Ant. Sv. G. L. 2. c. 21. Jornand. de reb. Get. ap. Loccen. L. c. p. 10. Cassiodor. L. 4. epist. 59 &c.
- ↑ cfr. Sturl. T. 1. p. 481. Loccen. Antiq. Sv. G. L. 1. c. 1. p. 9.
- ↑ Isidor. L. 19. Etymol. c. 27.
- ↑ Graner war det samma som moustacher. v. Gerh. Voss. de Vit. Serm. L. 2. c. 8. En Konung i Norige kallades Harald Gran-röde, efter han hade rödt skiägg eller moustascher. v. Sturl. ap. Loccen. Ant. Sv. G. L. 1. c. 1. p. 9. Grani kallas de af Isidorus (L. 19. Etymol. c. 27.), som ock nämner Cinnabar (Kin-bär eller Knäfvelbard), et ord, som han utan tvifvel af Göterne fådt ur första handen.
- ↑ Tacit. de Svev. c. 38.
