Hoppa till innehållet

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/321

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

4. I kläder woro Scandianerne mycket sparsamme, hvilket ock kom öfverens med en tid, då Norden ännu icke wiste af wäfstolar til kosteliga tyger[1]: Ringa och enfaldig dräkt, som skylte föga mer, än halfva kroppen[2], men som likväl icke war förargelig[3], giorde dem tilfyllest både i gästebud och owäder: Skinn-hudar och fällar både af boskap och willdiur woro dem, liksom deras Fäder Scytherne[4], til störste hielpen i deras klädebonad[5], och i synnerhet brukade de mäst Nordiske sina Rens-hudar[6], som än i wår tid giöra dem god tienst[7]: Helsingar[8], Skrid- eller Skid-Finnar[9] och

  1. De orterne, som de sågo silke och siden komma ifrån, kallade de Serk-land (Serica) v. supr. c. 8. §. 19. in not. När kläden och tyger blefvo något mer bekanta i Norden, räknades de för en sådan yppighet, at ingen fick bruka dem, utan i anseende til sin ägendom: til exemp. Islands Lag. Framförste-balk. c. 13. om Skrudklädaburd, säjer, at den som äger 80. löd. mark silfver, ware sig gift eller ogift, må bära en wacker klädes-tröja: den som har dubbelt, må bära kiortel eller råck dertil: den som har fyrdubbelt, må hafva tvedragen eller dubbel kappa; men ej fodrad med gråskinn. Den som har 400. och deröfver, må bära fritt alla dräkter, och lärde Män må kläda sig huru de wilja.
  2. Tacit. de Germ. c. 17. p. m. 100. it. c. 20. cfr. Pompon. Mel. L. 3. c. 3.
  3. Loccen. Ant. Sv. G. L. 2. c. 21. p. 135.
  4. Justin. L. 2. c. 2.
  5. Jornand. de Sved. ap. Loccen. L. c. Cæsar de Bell. Gall. L. 4. c. 1. Ovid. Arist. L. 4. eleg. 6. Claudian. de Gothis &c.
  6. Cæsar de Bell. Gall. L. 6. c. 21. Isidor. orig. L. 19. c. 23.
  7. Öfver hela Sverige hafve wi ännu wåra Ren-skins-pelsar, som wi efter Lapparne kalla Lapp-muddar.
  8. Tacit. de Germ. c. 46. kallar Helsingarne Hellusierne och säger, at de hade Willdiurs-kroppar.
  9. Det är dem, som Jornandes de reb. Get. in Descr. Scand. kallar Cresennæ och Adam Bremensis de Sit. Dan. c. 231. Skritefingi. Procopius Cæsariensis (L. 2. c. 15.) i sin beskrifning öfver Thule, talar ock om Skridfinnarne.