Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/322

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Lappar hafva i sine pelsar och fållar sedt så faselige ut, at utlänningar hållit dem för willdiur och missfödsel med boskaps-fötter[1] och åtskilliga wanskapnader[2]: Särdeles höllos Skid-Finnarne[3] för troll, som i sådan dräkt med så stor snabbhet kunde löpa på skid öfver bärg och dalar[4]. När de Svenske woro särdeles wäl klädde, hade de rarare pelswärk af hvarjehanda färgor, i wiss ordning satte[5], som för ögat ej kunde giöra obehagelig wärkan[6]. Linne brukades icke så mycket af Karlar som af Qvinkönet, hvars bröst och armar altid woro bare[7]. Qvinnoskruden war wäl mycket ringa: dock hade de rikare Fruer Guldringar[8] och hvarjehanda smycken, som antingen deras männer skaffat dem i krig eller eljest i

  1. Herodotus (v. J. Wild. Förber. p. 179.) säger, at de som bodde öfverst i Norr, woro αιγιποδας eller hade Get-fötter och Ren-fötter, emedan Ren-klorne suto fast wid deras muddar eller Ren-stöflar, liksom än hos Lapparne. Han säger ock at Neurerne (Finnarne) halfva åhret warit Wargar (cfr. J. Wild. not. ad Puffendorff. Hist. Sv. p. 105.). Plinius (Hist. Nat. L. 4. c. 13.) påstår, at på wåra Nordiska öjar föddes Hippopedes eller folk med hästefötter, och äfven menniskior med så långa öron, at de betäkte hele kroppen, hvilket ej annat war än Pelswärk.
  2. Herodot. ap. J. Wilde Proleg p. 179. Plin. Hist. Nat. L. 4. c. 13. Tacit. de Hellus. c. 46. Ad. Brem. de Sit. Dan. &c. c. 232. &c.
  3. Mest. Adam. Canon. Brem. (de Sit. Dan. c. 231.) säger, at Skidfinnarne eller Skrite-Fingi i Helsingeland löpa fortare, än willdiur: han tillägger det (c. 232.), som ock Solinus säger, at i den bygden funnos Himantopodes, folk, som sprungo på et ben, Cynocephaler, Anthropophager, Cycloper och många slika missfödsel.
  4. Ad. Brem. L. c. c. 231. 232.
  5. Jornand. de Sved. L. c. cfr. Tacit. de Germ. c. 17. p. m. 102. 103.
  6. Kejsar Carolus Magnus tyckte sig icke wara illa klädd, när han på detta Nordiska sätt hade fint pelswärk öfver bröst och axlar. v. Eginhard. in Vit. Car. M. 23.
  7. Tacit. L. c. p. m. 103.
  8. cfr. Hist. Rolf. Krak. Hervar. Götr. Sag. Herauds Sag. &c. &c.