hafva warit nödig i en tid, då Frierierne gerna skiedde med wåld och då ingenting war hederligare, än at skaffa sig brud med wapn och handkraft[1]: Man wäntade sig sällan annat i de äldsta tider och det syns, om Friaren ej hade någon särdeles obehagelighet med sig, som Bruden warit mer nögd, at wara röfvad eller med wapn öfverwunnen[2], än med goda gift ur sine Föräldrars hus; men imedlertid war sådan wåldsamhet i landsens gamle Lagar strängeligen förbuden[3] och Qvinno-Freden wid Domstolen hållen i all möjelig helighet[4].
11. När en karl med lämpa, kärlek och wederbörandes samtycke wunnit en Fästemö, så fullbordade han saken på följande sätt[5]: Han tilsade hennes Fader, hennes Giftoman eller Förmyndare sex weckor förut, när han wille hafva bröllop: Två eller tre dagar för bröllopet samlade han sine släktingar och wänner, för hvilka han satte en Förviste-Man, en Taleman eller anförare, och skickade dem, at afhämta Bruden: Förviste-Mannen emottog Brudskatten på Brudgummens wägnar och borde äfven antvarda Bruden säker och orörd i hans famn: Om han eller hans medfölje det ej giorde, så dömde Lagen dem til tredubbelt större straff och böter, än för dråp: De gamle foro altid wäpnade til gästebud[6], och så mycket mer desse, kan man tänka, som hade så stort ansvar: När de bortförde Bruden, satte de gisslare för sig i hennes Fäderne-hus, dem de ock fingo til sin säkerhet, och i synnerhet woro tvenne ungkarlar utsedde til hennes närmsta wakt, at följa henne, en på hvardera sidan, hvilka intil wår tid äro kallade Hof-Riddare. Hennes wapn med Sadel och rustning, som
- ↑ Stiernhök de Jur. Sv. G. Vet. L. 2. c. 1.
- ↑ cfr. Herauds Sag. p. 3.
- ↑ Upl. L. & Hels. L. Ärfd. B. cfr. Verel. ad Götr & Rolf. c. 13. Adam. Brem. de Sit. Dan. c. 229.
- ↑ v. supr. c. 7. §. 19.
- ↑ Stiernhök de Jur. Sv. Vet. p. 158. Loccen. Antiq. Sv. G. L. 2. c 25. p. 153.
- ↑ v. supr. c. 8. § 17. Tacit. de Germ. c. 22.
