Hoppa till innehållet

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/347

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

hvarifrån de sväfvade kring Epiriska, Acharnaniska, Bæotiska och Illyriska fälten, der den eljest weklige Gallienus af en lyckelig händelse kom til at nederlägga af dem en stor svärm A. C. 265[1]. Ännu hade icke Göterne hindt til så stor konst och skickelighet som Græker och Romare i krigshandtwärket, der mod och krops-styrka icke giöra tillfyllest.

7. Kejsar Flav. Claudius, hans Efterträdare L. Domit. Aurelianus och sedan Aurel. Probus woro Göterne alt för starke: Claudius nedslog en stor hop af dem wid Nacissus i Öfre Mæsien A. C. 269.[2] occh lät derföre kalla sig den Götiske, som hans seger-penning intygar. De, som efter det nederlaget öfverblefvo, woro et fattigt Folk, som satte sig ned i Thracien och Mæsien[3], i Chrim och wid Mæotiska Träsket[4], der ännu lämningar finnas af deras språk[5]: De blefvo först Christne af alle Göter och den bekante Ulfila[6] war wid lag A. C. 360. deras Biskop, som öfversatte hele Biblen, undantagandes Konunga- och Chrönike-Böckerne[7],

  1. ↑ Trebell. Pollio in Vit. Gallien. c. 13.
  2. ↑ Eumen. in Paneg. ad Const. Chlor. & Const. M. c. 2. Euseb. Chron. L. 2. interpr. Hieron. & not. J. J. Scalig. p. 238. Pollio in Claud. c. 1. 3. 6. 7. 8. Jorn. de R. Sueceff. p. 110. Isid. Chron. Ær. 294. Du Fresne. Fam. Byzant. p. 42.
  3. ↑ Jorn. c. 51. Pollio in Vit. Claud. c. 11.
  4. ↑ Detta war desse Göters gamla stambygd, der de råkade sine släktingar; derföre är ej underligt, at der funnits lämningar af deras språk; men her har man dock märkt, at sådana längre bibehållit sig, än annorstäds.
  5. ↑ Busbeq. Epist. it. Jof. Barbari. it. Jos. Barbari Itin. ad Fl. Tanaim.
  6. ↑ Somlige hafva kallat honom Ulfia och Hulfa. v. Gruter. & Hist. Miscell. L. 12. c. 12. Ulfius står på en pelare i Vatican. (v. Mut. Pansa. dell. Libr. Vatic. p. 311. &c.) och Gulfias i Pant. Godofr. Viterb. p. 397. men större delen, särdeles Grækerne, hafva kallat honom Ulphila och Wulfila: det är ej annat, än det Götska Ulf, Olf eller Olof.
  7. ↑ Orsaken, at Ulfilas ej öfversatt dessa Bibliska böcker, menar man hafva warit, at detta eljest nog stridsmanliga folk, icke mer skulle upretas af krigslust.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Svea_Rikes_historia._Första_delen_1747.djvu/347&oldid=426723”