och dess Svärfaders Symmachi blod, som obilligt misstänktes för stämplingar emot deras Öfverhet, hvilket sedan så högt gick honom til sinnes, at han dog A. 526. efter en trettiotre åhrs lofvärd regering, wördad af sine grannar och älskad af sine undersåtare[1].
14. Theoderiks död giorde stora ändringar i de Götiska saker både in- och utom Alperne: Wästgötarne i Gallien, som strax skola omtalas, miste hela sit understöd och i Italien började redan Ostgötska makten at luta: Amala Sventa, Thioderiks tredie Doter, som med hans släktingar Eutharik war moder åt hans Efterträdare Adalrik, wansläktade wäl icke från en så stor Fader: Hon styrde wäl sin Sons rike, som då bestod af hela Italien och Provence i Frankrike, med så stor wishet, som kunde önskas; men hon måste dock svikta för undersåtarnes sielfswåld, som tillika bortskämde hennes Sons upfostran och hälsa[2]: Hon wille, at Prinsen skulle öfvas i Bokliga konster; men hennes gamle Göter påstodo, at Riket hvarken blifvit genom läsning förvärfvadt eller kunde derigenom bibihållas[3], så at om Adalrik något lärde, så war det ej deras skuld. Adalrik dog A. 534. och Amalasventa blef fängslad och i bad förqvafd af den nedrigtsinte Thiodat, som dock genom giftermål med henne giordt sig til Konung: Detta beifrades ej allenast af hennes fränder, Konungarne i Frankrike, utan ock af Kejsar Justinian, som skickade en krigshär til Italien under Belisars anförande: Græske Kejsarne, som efter Augustuli död trodde sig innehafva all Romerska Rikets rätt, aktade nu på tilfälle, at bringa Italien under sit wälde; men Göterne sielfve afsatte Thiodat och Vitig,
