fred, wälmåga och allmän trygghet, som sedan efter honom kallades Frode-fred[1]. Menniskiors första menlöshet tyktes då regera öfver alt: Ingen Tiuf eller röfvare war til finnandes: Man kunde lägga guld på stora wägen med all säkerhet: Ingen giorde den andre förnär, och fastän sådant skulle skiedt af wåda, så tänkte dock ingen på at hämnas[2]. Denna allmänna Sällhet kom dels af gode Lagars wärkställighet, dels af Yngues eget förelysande Efterdöme och dels af hans omsorg ej allenast, at upodla jorden[3], utan ock at utwidga handelen på långwäga orter[4], hvarigenom rikedom och äfven främmande penningar i landet infördes: Med sådana medel war denne hedniske Salomon i stånd, at åtaga sig stora och efter hans tycke heliga wärk: Han flytte öfversta offerstället från Forn-Sigtuna til gamla Upsala, der han upbygde et Tempel, som i prakt och heder war det yppersta i hela Norden[5] och blef af Folk från de aflägsnaste orter besökt[6]: Han anlade der bredewid ej allena Disar-Salen, hvaruti så wäl Templets Gudinnor eller Förestånderskor[7] som Afguda -Prästerne wisade sig i sin prydning[8], utan ock sit hufvudsäte, sin hofhållning, sin Fyris-Sal eller Högste-Domstol[9], som wördades öfver hela Scandien. Til desse Inrättningars bibehållande i framtiden förordnade han med de förnämste Svea-
- ↑ Sturl. L. c.
- ↑ Sturl. Edd. P. 1. Mythol. 66. ed. Resen.
- ↑ Yngue hade samma namn som hans Farfader, hvilket betydde en jordens upodlare. Man måste märka, at alla Nomina propria förut warit appellativa.
- ↑ v. supr. c. 8. §. 12. 13.
- ↑ v. supr. c. 6. §. 19. cfr. Peringsch. Monum. Upl. P. 1. c. 2. p. 134. &c.
- ↑ v. supr. c. 6. §. 11.
- ↑ v. supr. c. 6. §. 18.
- ↑ Wid denna tid begynte man för alvar i Norden den faseliga seden, at offra menniskior til Afgudarne. v. supr. c. 6. §. 8.
- ↑ Sturl. Yngl. S. c. 12. cfr. J. Wilde ad S. Puffend. c. 4. p. 106.
