Hoppa till innehållet

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/373

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

och Göta-rikens Invånares samtycke, at wissa orter, öjar och gods, i deras Landsändar skulle ewärdeligen höra Konunga-Stolen eller ÖfverDrotta-Ämbetet i Upsala omedelbart til, som dels lagliga underhåll, hvilket således af en Öfver-Herre hvarken borde minskas eller ökas utan folkets godtycko och samråd: Detta kallades Upsala-Öde och är förste grunden til Sveriges Crono-ägendom. För detta är berättadt[1], at hela Scandien war den tiden delt i små Herrskaper eller frie Husfäders Regeringar under Fylkis- eller Härads-Konungar, som wäl lefde i en fullkomlig Sielf-myndighet hvad deras enskylta länder och undersåtare angick; men liksom Anglo-Saxiske Små-Konungarne i Engeland[2] och nu Tyska Rikets Förstar, ansågos de dock för Lemmar af hela Svenske Riks-Kroppen och erkände Upsala-Drottar för Yfirbodi eller Öfver-Herrar: orsaken war, at de Upsaliske troddes herstamma från Gudarne och i synnerhet från Oden, som beherskat alle desse små-Konungars hiärtan: I Upsala war nu äfven förnämsta Afguda-offret och framför alt Alshärjar-Ting, til hvilket hela Scandiske folkeslaget både efter samvete och gammal oryggelig Lag skulle samlas hvart nionde åhr[3]. Yngue-Frey kunde nu således giöra en ewärdelig öfverens-kommelse med alle Fylkis-Höfdingarne och Upsala-Öde til Templets, högsta offrets och Öfver-Drotte-Ämbetets widmakthållande, hvarigenom han och hans Efterkommande på ena sidan försäkrades om en ständig arfsrätt til Upsala Thron och jordägarne i landet på andra sidan om deras frihet, lagar och wahlrättighet[4]. Denne berömlige Drott afsomnade wid pass A. 230.

  1. v. supr. c. 4. §. 13.
  2. v. supr. c. 7. §. 5.
  3. v. supr. c. 6. §. 11.
  4. cfr. J. Wilde Præp. Hod. P. 1. §. 29. &c.