Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/417

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Desse kallades också Aske-Männer[1] eller Båtsmän[2], af hvilket namn ännu åtskilliga lämningar finnas i Nedre Götarike utmed Wästerhafvet[3].

10. Erik och Jorund wille nu kasta förbemälte Hake utur deras Fäderne-rike och passade på när han släpt sine mäste troppar och kämpar ifrån sig: Så snart de landstigit i Sverige och Landsens Inwånare fådt höra, at Ynglingarne, deras Printsar af gamla blodet, kommit til dem, församlade sig under deras fahna en myckenhet folk, som med dem seglade up igenom Mälaren til Upsala: Hake lät ej öfverrumpla sig: Han mötte dem på Fyriswall med mycket mindre, men utwaldt Krigs-folk, hvilket han så brukade, at han nederhögg större delen af Ynglingarnes krigshär och äfven Erik sielf tillika

  1. v. supr. c. 4. §. 6. cfr. Adam. Brem. Hist. Eccl. L. 2. c. 22. & 57. al. 73. it. Helmold. Chron. Slav. c. p. 15. m. 47.
  2. Askur eller Ask betyder en Båt på gamla språket. v. Herv. c. 5. ap. J. Wild. ad Puff. c. 21. p. 378. förmodeligen efter båtarne giordes af Asketräd, liksom små träkäril ännu deraf heta askar.
  3. I Bohuslän i Sotenäs-Härad ligger Askums Sokn: wid Göteborg ligger ej allena en Sokn, utan et helt Härad, som heter Askimb (cfr. L. Böckers bref til Ol. Rudb. MS.): I Halland i Åhrstad-Härad fins Askome-Sokn &c. så at hela den Siökanten mellan Norige och Skåne warit Askemännernes säkraste hemwist, hälst som den ock warit dertil belägligast.