och lät der så wörda sina wapn, at han kunde bygga på freds-fördrag och til den orten med säkerhet wända ryggen: Sedan wille han på sine Förfäders wis låta Östra länderne känna sina krafter och hälsa på de orter, som frambragt hans Stamfader Oden, efter hvilken han bar namnet Har eller hin Harre, den Store och Höge, som han ej med sin härkomst utan med egen dygd förtient[1]: Antingen de nu emellan Sverige och Constantinopel så ofta farande Wäringar satt honom detta fälttåg i hågen, til at bibehålla deras heder och anseende, eller hans egen lust och förmenta nytta dertil drifvit honom, är svårt at säja: Sant är det, at Chasarerne[2], en art Asar eller Tauriker och Tyrkar[3], efter hvilka Chasanska Riket ännu tycks bära namnet, hade wid denna tid begynt hårdeligen ansättia sine grannar, i synnerhet Ryssland[4], som af dem aldeles lades under oket: Om det nu war til at möta desse som Wän eller Græske Hofvet til wiljes, som Owän, lämnar jag derhän; men Ynguar utrustade en stor krigshär, seglade til Estland[5] och fortsatte sit tåg genom Holmgårdska orterne och Ryssland med
- ↑ cfr. J. Wild. L. c.
- ↑ Herodotus L. 7. och Plinius L. 6. c. 17. tala wäl om Chorsarer, som en afföda af Perserne, et röfvande folk, hvaraf ordet Corsairer tycks wara kommit; men så kan ock hända, at Aser, Aorser &c. blifvit med et Ch. framföre så kallade, liksom Hunugård efter samma utspråk hetat Chunugård.
- ↑ Constantin. Porphyrogen. ap. T. S. Bayer. in Act. Petrop. T. 5. p. 340.
- ↑ Constantin. Patriarch. de R. Russ. ap. Strahlenb. Descr. Russ. &c. p. 172. 194. 195.
- ↑ Sturleson L. c. säger wäl Estland, och det är likt, at Ynguar dit stält sin resa; men med Estnesk förstås i wårt gamla språk alt hvad, som ligger emot Öster, så at detta ej war et Estiskt utan et Österländskt tåg. cfr. J. Wild. L. supracit.
