wäpnad hand: Af Holmgårdska Riket giorde han sig Mästare och lade grunden til den ordenteliga och åhrliga Skattskyldighet, hvaruti desse Ziudi eller Estiske, Slavoniske, Kriviziske, Merianiske och Finske Scyther sedan i lång tid under Varegerne eller de Svenske förblefvo[1]; men denne Tapre Konung omkom i detta krig närmer åt Svarthafvet och blef slagen wid pass A. 720 i Adal-sysslan eller förnämsta Höfdingedömet af Scythiod hin mikla, i neigden af samma Olbia, Alfhem eller Sten- och Bärgstad wid Borysthenes, der Svenske Drotten Svegdur fallit wid pass 430. åhr förut[2]. Denna Yngvars färd blef sedan mycket namnkunnig i Sverige, der åtskillige Runstenar[3] ännu finnas efter Kämpar, som då offrade sina lif, i synnerhet efter en Byrssten, Offe Jarls Son, en tapper Man, hvars
- ↑ Poyieff. Vremianich. Chron. Russ. ap. J. Helsing. Diss. de Orig. Vareg. Åbo. 1734.
- ↑ v. supr. c. 11. §. 7.
- ↑ Peringschöld (Ättart. Tab. 2. p. 21. &c.) har afritat någre märkwärdige Runstenar, som af anhörige blifvit upreste efter tapre Män, som fallit med Ynguar i Österlanden: til ex. En i Råby-Hatuna-Sokn i Upland af Geirvid och Gule efter deras Fader Anund, som föll i Österlanden med Inguar: En i Skarpsund i Tible Sokn efter en Gunleif, som blef dräpen Österut tillika med Ynguar: En efter samme Gunleif af hans Söner wid Ekla-bro i yttre Grän-sokn: En i Tierps Kyrkotröskel efter en Gunvid, som for bort med Ynguar, af hans Söner Glynter och Bleker: En wid Steninge Sätesgård efter en Sibbe, som styrde skieppen Österut med Ynguar til Österländerne, af hans barn Härlef och Thorgerd: En i Södermanland och Tystbärga-hage efter en Ölmsten och hans Son Rudgeir, som dödt öster om hafvet med Ynguar, af deras barn och Syskon Mesgöya och Manne. At tekn af Christendom fins på desse stenar, är ej underligt; ty wid denna tid begynte her och der en stråle af detta lius tränga sig fram, som strax skall mer omröras.
