Den här sidan har korrekturlästs
tiden obewanderliga marker, som ej räknades för en ringa wälgerning[1], då landet af högre watn war så mycket mer sumpigt och genombrutit, hvaraf han kallades Bröt-Amund eller den wägrödjande[2].
13. Sedan denne Konung länge och wäl regerat, wille han, innan han samlades til sine Fäder, se
- ↑ På gamle runstenar finner man ofta, som et särdeles hederswärk: HAN lät BRAUT (wäg) rödia och BRO giöra. v. Ol. Cels. Sv. G. in Act. Lit. Svec. Ups. Tibele-runsten i Upland säger, at Frusten giorde Bro åt Sonen Astulf, och Ryd-stenen, at Hamund och Odgerd giorde Bro efter Sonen Anund (v. J. Aren. diss. de Fierdhundria. Ups. 1717.). Sedan Christendomen blef mer bekant, trodde man at bro-byggning bidrog til Saligheten: Wid Bärga By i Dannemarks Sokn i Upland läser man på en runsten, at Torsten och Wiga läto giöra Bro för sin Måg Osurs Siäl, och på Myrby-Stenen i Suttunge-Sokn, at Kettil lät giöra Bro efter sig sielf (til sin egen heder eller ock salighet efter döden). v. Ol. Cels. L. c. Gamle Östgöte-Lagen (c. 4. Byggn. B. ) säger så: Nu giör man Bro för sin Siäl: då äger han den ej längre wårda, än han sielf will: men de böra hålla henne wid makt, som äga grunden under henne, om der war Bro tilförne: hvaricke, så äro de ej skyldige, at hålla henne, så framt de ej tagit henne i sin wård.
- ↑ Sturl. L. c. p. 43.
