Hoppa till innehållet

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/459

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

är kanskie det Bar-ö, der Yngue-Frey höll sit bröllop[1]; men hela platta landet tycks ej wara äldre, än fem eller högst sex hundrade åhr för Ingiald Illråde: Då giömde det sig merendels i hafvet och war föga högre än wattubrynen, så at en sägn warit bland folket, at det om dagen sank och om natten war uppe[2], altefter som wågorne det öfverskölgde; En Tialvar från östergötland[3] blef då dit drifven med sit fartyg och från den stund han der anlade sin eldstad, räknar Gottland sin begynnelse: hans Son Hafdi med sin hustru Hvitastierna[4] uptogo först detta nyfödda land och deras tre Söner Gotr eller Guter[5], Greper och Gunfin delte det sig emellan i tre lotter, aflandes barn, som sedan utstyrde Wikingar och Wandrings-män til andra orter[6]. I Ingiald Illrådes tycks äldsta Sätet eller Afguda-offret hafva warit i Wi[7], der nu är Wisby. Af Öland war i början ingenting ofvan watnet mer än

  1. v. supr. c. 11. §. 3. in not.
  2. Cod. Leg. Membr. Gothl. c. 1.
  3. Hans Runsten fins ännu i Öster-Götland i Nyrkyrke-sokn wid Östra Skamsby, den hans Son Thorer, Hafdis Broder, efter honom låtit upresa, af följande innehåll: Thurir satte sten efter Tialvar, sin Fader, som strandade på Gottland. v. Peringsch. ad Vit. Theoder. p. 443.
  4. Hon drömde, at hon i sit sköte hade tre Ormar, som slingrade sig från henne: hennes man Tialvar uttydde den på hennes Söner (v. Cod. Leg. Membr. Gothl. c. 1.); men at den gamle Scythiske Konungen Dromichaites eller Dröm-Göten deraf kommit (Peringsch. ad Vit. Theod. p. 447.), kan omöjeligen passa sig. v. supr. c. 2. §. 15.
  5. Kan hända, at denne, som fick medlerste delen af landet på sin lott, gifvit ock det samma namn.
  6. Cod. Leg. cit.
  7. Wi, Wie, gifver tilkänna någon helgedom eller offer, hvaraf ock ordet Wiga är kommit, så at her torde hafva warit et Afgudahus.