Hoppa till innehållet

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/473

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Siö-Konung[1]: Han lade af en händelse med sin flotta in i Mörkö-fiärden, som då stötte ihop med Mälaren wid Söder-Telje, at taga förfriskning, och strax lät Granmar biuda honom med de ypperste af hans folk til gästebud[2], hvilket han så mycket nögdare uptog, som han aldrig härjat i Södermanland och hade således af Granmar intet annat, än wänskap, at förmoda: Han blef mycket wäl undfägnad och hans högsäte tillagadt gent emot Konung Granmars.

20. Den tiden war en afton-Sed wid Konungars ständiga Hof, at en Karl tog sig gierna af Qvinkönet en maka til at dricka halft om halft ur samma käril, hvilket kallades Tvemänning[3]; men Wikingars Lag war, at sins emellan töma sina dryckshorn: Hildegun, Granmars Doter, en dejelig Jungfru, hade af sin Fader fådt befallning; at wisa sig i all sin prydning och undfägna Gästerne: Hon lät full inskänka en Silfbägare, med hvilken hon steg til

  1. Sturl. L. c. c. 41.
  2. Om Granmar då hållit sit Hof på Borg wid Borgsiöen eller, som likare är, efter Hiorvard kom in i Mörkö-fiärden, wid sielfva MörköenSiö-mans-ö, der nu är Hörningsholm, kan wäl ej med wisshet säjas; men i denna trakt har han säkert bodt.
  3. v. supr. c. 9. §. 6.