förwärkat sin Rätt; men de Svenske woro nu så upretade af Ingialds grymheter, at de med Enhälligt samtycke[1] dömde hans Hus och Efterkommande från Thronen: De grepo til wapn, at fördrifva hans Son och alle hans wänner, hvarmed nu denne gren af Ynglinga-ätten slöt för alla tider sit Öfverwälde i Upsala[2]: Olof drog bort med det folk, som honom följa wille, och nedsatte sig i Nerike; men de Svenske tålte honom ej så när: Han måste då flytta sig wästerut öfver Markerne, och norr om Wäneren, til bergsbygden Wärmeland[3], der han uprödde skogar och upodlade landet, hvaraf han kallades Trätelja, et namn, som tillades honom af förakt; men som bör lända honom til mycken heder. Han war sin Fader och Syster ganska olik, förståndig och af et fromt Sinne[4].
27. När Ifvar Widfamne begynte strängt och enewäldigt regera i Sverige, förnyades åter kärleken hos en stor del af de Svenske til Olof och deras gamla Konunga-blod: Folket stötte hopetals til honom i Wärmeland, som nu berömdes för en fruktbar ort; men detta, som tyktes lända honom til lycka, blef hans fördärf: Hans land kunde ej föda så månge onyttige munnar, som på en gång hopsamlades: Deraf blef dyrtid och hunger, som efter wanligheten, likso god åhrs-wäxt, tilräknades Konungen: Til yttermera olycka för Olof, woro Afguda-Prästerne honom hätske; ty han wårdade ej särdeles deras offer och widskiepelser: Mer behöfdes ej til at upröra menigheten, som samkade sig med häftighet, kringhvärfde Olofs gård wid Wänern, satte eld deruti och giorde således af sin Konung et bränne-offer åt Oden för et godt åhr[5] wid pass A. 780.
