Hoppa till innehållet

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/481

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

28. Olof Träteljas Hustru war Sölva, Fylkis-Konungen Halfdan Gulltands Doter på Solöjar i Norige[1] af den gamla Nores ätt[2], med hvilken han aflade Sönerne Halfdan, Hvitben och Ingiald samt Dotren Åsa, som blef gift med Danske Konungen Olof Fräkne[3]: Så snart Trätelja war innebränd, ångrade det undersåtarne, af hvilka de förståndigaste funno, at landets trängsel och icke Konungen warit orsaken til hungeren: De togo derföre hans Son Halfdan til sin Konung och sökte sig utrymme med wärjan i handen åt Norska sidan genom Eda-skog[4]: De ihielslogo Konung Sölve på Solöjar och lade hans land under hans Doterson, som nu äfven undertvingade Römarike och kastade förste grundstenen til Norska Monarkien: Hans Sons Sonesons Soneson war Harald Hårfager, hela

  1. Sturl. L. c. c. 46.
  2. v. supr. c. 4. §. 5.
  3. Olof Fräkne eller den Muntre skall hafwa fådt Åsa Olofsdoter på sådant sätt: Kämparne Skati och Hiali hotade at taga bort henne med wåld, så framt ingen på en wiss utsatt dag mötte dem, at försvara henne: Olof infann sig då och ihielslog desse krigare, dräpandes i samma Enwiges-kamp tolf personer. Åsa hade lofvat, at den, som frälste henne, skulle blifva hennes Man: Hon wiste ej om Olof war troll eller menniskia; ty han hade, til at dölja sig, satt en så faselig larf för ansiktet, at då Prinsessan efter striden fick se sin Beskyddare, föll hon ned och dånade; men hon blef sedan så mycket nögdare, då hon såg, at han war en wälskapad yngling, som redan för henne suckat och som hon gerna hade älskat, utan at wara dertil så högt förbunden som nu. cfr. Sax. Gr. L. 7. p. 141. 142. Denne Olof skall i sin tid hafva öfverwunnit siuttio Siö-Konungar och blifvit sluteligen dräpen i bad af en Stark-Otter. v. Sax. Gr. L. c.
  4. Sturl. L. c. c. 48.