Dannemarks undertryckande: Öda hade upbådat hela landet, så at hennes Fader med oförrättade ährender måste åter gå til segels; men med alt detta kunde hon wäl finna, at hon snart eller sent skulle blifva et Rof för hans wrede; ty hon tog sin Son med sig, som då hade nio eller tio åhr, och flydde til Holmgårdska Hofvet, som nu är förwandladt i det Ryska: der regerade då Radbard Skira-Son[1], som strax fattade för denna unga änka sådant tycke, at han begärte henne til Drotning, hvaruti hon trodde sig så mycket mindre böra taga råd af sin Fader, som hon just mot honom behöfde försvar. Holmgårdska Riket erkände wäl denna tiden Sveriges Öfver-Herskap[2], men Radbard wille förmodeligen icke, at det skulle sträcka sig til hans äkta säng: Han gifte sig med Öda och aflade med henne Randver, Sigurd Rings Fader, som herefter skall mer omtalas. Imedlertid blefvo Ifvars Fader och Faderbroder i Skåne på Åsa Illrådas stämplingar af daga tagne, som för detta är sagt[3], så at denne Widtfamnande Inkräktare nu fick mycket at beställa: Hans tåg til Sverige och hans uphöjelse på Upsala-Thron fölgde ock strax derpå wid pass A. 776, som tilförne är berättadt[4].
8. Dannemark war snart underkufvadt af en Konung, som ej allena regerade i Sverige, utan ock hade fast fot på Tyska botnen[5] och med sin siömakt beherskade hela Östersiön; men så kunde likväl Ifvar ej så lätt, som Ingiald Illråde i Sverige utrota de Danske Fylkis-Konungar, hvilka nu tycktes wara illa nog, at de måst erkänna hans öfver-wälde. En och annan
- ↑ v. supr. c. 13. §. 11.
- ↑ Reuterf. de Reb. Moscov. c. 4. p. 19. Chron. Selav. p. 260. &c. Das Veränderte Russland. p. 340. &c. &c. v. supr. c. 13. §. 11.
- ↑ v. supr. c. 14. §. 23.
- ↑ v. supr. §. 1.
- ↑ v. supr. §. 5.
