Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/516

Den här sidan har korrekturlästs

åtlyddes af hela Norden, i hvilken han öfver alt förordnade sine Under-Konungar, Jarlar och Hersar^[1]: Således war nu gamla Ynglinga-Stammen liksom förnyad i en Nordisk Enewålds-Herre, från hvilken Konung Olof Erikson i Sverige något öfver tvåhundrade åhr derefter räknade sig för den Tionde i rätt nedstigande ättelängd. Denne mäktige Konung gifte sig strax efter Bråwalliska slaget med Alfhild, Konung Gandalfs Doter i Alfhem^[2], med hvilken han aflade^[3] Sonen Ragnar Lodbrok, som

↑ I Wäster-Götland war wid denna tid en Jarl eller Herse wid namn Solvar, hvars Svåger Sigfast kom i träta med en ypperlig Wäst-Göte, kallad Biörn på Ana, som måste aldeles gå ifrån sin ägendom; men denne Biörn brände Sigfast inne med 30. män, tog med sig alla sina Skatter med 12. drängar och flytte til Listerland och Quiningdal i Norige. Hans Son war Eivind, en mäktig Wiking, som blef Måg och Jarl hos en Konung i Irland på A. 860-talet. Eivinds Söner woro Snöbiörn och Helge den Magre, som satte sig ned på Island A. 888. (Torf. Orcad. L. 1. c. 3.). Helge ägde Thorum, Kettil Flatnäsas Doter, och war således Svåger med Torsten Rödes Fader Olof den Hvite af Ynglinga-Ätten, som war Konung i Dublin A. 853. och kallades eljest Amlaf. v. Jac. Varæi Antiq. Hibern. c. 24. p. 123.
↑ Desse Konungar i Alfhem eller Bohus-Lähn woro af en gammal och hög herkomst, så at de Nordiske Konungar sig gerna med dem befryndat (cfr. J. Wild. L. c. p. 251.). Sigurd Rings Svågrar woro Alf och Alfarin, af hvilka den senare regerade det landet efter sin Fader: Efter Alfarin skall en Alfgeir hafva warit Konung i Alfhem, och efter honom åter en Gandalf, hvars namn warit likt hans Förfäders (v. supr. c. 14. §. 10.).
↑ Om Sigurd haft flera Barn, som wäl är troligt, så har det utan tvifvel warit Östen Sigurdson (v. Halfd. Östensons Saga ap. E. J. Biörn. in Sagoflock.), en Fylkis-Konung i Norige, som wid denna tid warit född; men giöres eljest til Sigurd Rings Sonesons Sigurd Ormögas Son, hvilket aldeles icke passar sig med tideräkningen. Säkert är det, at Östen Sigurdson kommit af Sigurd Rings blod: Hans Son war Halfdan, hvars Son war Östen Glumra, hvars Son war Ragnwald Möre-Jarl, hvars Son war Gange-Rolf, som intog Normandie i Frankrike och dog A. 912.

[1] I Wäster-Götland war wid denna tid en Jarl eller Herse wid namn Solvar, hvars Svåger Sigfast kom i träta med en ypperlig Wäst-Göte, kallad Biörn på Ana, som måste aldeles gå ifrån sin ägendom; men denne Biörn brände Sigfast inne med 30. män, tog med sig alla sina Skatter med 12. drängar och flytte til Listerland och Quiningdal i Norige. Hans Son war Eivind, en mäktig Wiking, som blef Måg och Jarl hos en Konung i Irland på A. 860-talet. Eivinds Söner woro Snöbiörn och Helge den Magre, som satte sig ned på Island A. 888. (Torf. Orcad. L. 1. c. 3.). Helge ägde Thorum, Kettil Flatnäsas Doter, och war således Svåger med Torsten Rödes Fader Olof den Hvite af Ynglinga-Ätten, som war Konung i Dublin A. 853. och kallades eljest Amlaf. v. Jac. Varæi Antiq. Hibern. c. 24. p. 123.

[2] Desse Konungar i Alfhem eller Bohus-Lähn woro af en gammal och hög herkomst, så at de Nordiske Konungar sig gerna med dem befryndat (cfr. J. Wild. L. c. p. 251.). Sigurd Rings Svågrar woro Alf och Alfarin, af hvilka den senare regerade det landet efter sin Fader: Efter Alfarin skall en Alfgeir hafva warit Konung i Alfhem, och efter honom åter en Gandalf, hvars namn warit likt hans Förfäders (v. supr. c. 14. §. 10.).

[3] Om Sigurd haft flera Barn, som wäl är troligt, så har det utan tvifvel warit Östen Sigurdson (v. Halfd. Östensons Saga ap. E. J. Biörn. in Sagoflock.), en Fylkis-Konung i Norige, som wid denna tid warit född; men giöres eljest til Sigurd Rings Sonesons Sigurd Ormögas Son, hvilket aldeles icke passar sig med tideräkningen. Säkert är det, at Östen Sigurdson kommit af Sigurd Rings blod: Hans Son war Halfdan, hvars Son war Östen Glumra, hvars Son war Ragnwald Möre-Jarl, hvars Son war Gange-Rolf, som intog Normandie i Frankrike och dog A. 912.

[1]

[2]

[3]