Hoppa till innehållet

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/546

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

staden, den de sköflade och upbrände[1]. Biörn Järnsida[2] och hans foster-Fader Halstan, Holmsten eller Hasting giorde sig besynnerligen ödkände: de gingo up i Loiren och til Nantes, der sielfve Biskopen blef ihielslagen: De kastade sig som en blixt öfver Anjou, Tours och flera orter, hvarwid S. Martins kyrka blef i aska lagd: De ströfvade igenom hela Frankrike och ödelade alt hvad dem förekom[3]. På sådant sätt foro Lodbroks Söner kring alla wästra Länderna och äfven i Medelhafvet[4], så at de ock A. 849. förstörde Barcellona i Catalonien[5]. Märkeligt, at de i dessa färder ärnat angripa Rom; men i ställe för Roma råkat på en stad, som hetat Luna, den de med list intagit[6] och i grund ödelagt[7]: Om nu detta warit Barcellona eller en Stad i Italien, af hvilkens öfverlefvor sedermera Sarzana blifvit upbygd[8], är svårt at

  1. Le P. Dan. L. c.
  2. Radulphus de Diceto kallar honom Bier och Wilhelm. Gemmeticensis Bier Ferreæ Costæ (Järnsida). Hans Fosterfader kalla de Magister och Pædagogus.
  3. Radulph. de Diceto in Abbrev. Chron. int. Script. H. Angl. p. 450. &c. & Wilh. Gemmericens. Hist. Norm. L. 1. c. 5. p. 218. cfr. c. 1. p. 216. & c. 9. p. 220
  4. Man finner i Sverige runeristningar i sten, som tala om resande a Sidona Garn (på Sidons Haf) och til Jerusalem. Peringsch. ad Vit. Theod. p. 495. Kanskie en eller annan som warit Christen på sådana färder i Medelhafvet skilgt sig från de andre, at besöka de heliga orter.
  5. Le P. Dan. L. c.
  6. Hasting skall hafva lossat som stormen drifvit dem til lands och at han nu som wän wille i sin ålderdom blifva underwist i Christendomen: derpå har han giordt sig siuk och sedan död: Biörn har då fådt lof at låta begrafva honom in i staden, i hvilken hans folk under skien af en lång Lik-porcess intågat och den samma förstört. v. Sturl. T. 2. c. 10. p. 66. &c.
  7. Sturl. T. 1. p. 223. & T. 2. c. 10. p. 66.
  8. J. Wild. ad Puff. c. 17. p. 302.