Hoppa till innehållet

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/547

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

säja; men sant är det, at man i Frankrike och annorstädes under Lodbroks Söners härjande brukat den kyrko-bönen[1]: från Nordmännernes raseri beware oss Milde Herre Gud[2]. Til denna tid höra merendels de Runstenar i Sverige, som gifva tilkänna, at deras Hiältar warit på Siötåg Wästerut[3], hvaraf åtskillige finnas afritade[4].

16. Lodbroks Söner plundrade Gent A. 851[5]: De landstego ock i Engeland på Wessexiska sidan med grufveliga wåldsamheter: Gref Carl, Edelwolphs Fält-Herre, slog dem wäl wid Wensburg och den unge Konung Adalsten, Etelwolfs Naturlige Son, den Fadren förent sig i regeringen, tog från

  1. De Nordiske hafva i denna tid fört in i Franska Spåket det ordet Bigot, som i början antingen warit en Ed Bi Gott (wid Gud) eller de orden Be Gud, wara Gudfruktig. cfr. Bayle Nouvell. de la Republ. de Lettres A. 1685. p. 148.
  2. Rap. Thoyr. Hist. d'Anglet. L. 1. p. 280.
  3. I Wäster-Götland wid Haralds-torp i Edswara-sokn läser man på en Runsten, at en Tule den ristat efter sin Son Geir, den gode drängen, som dog på siötåg i Wästerhafvet. I Sörmanland i Gåsinge kyrkomur ser man på en dylik, at en Ragna den uprest efter sin Man Sven och Sifa åt sin Fader Ragnborg, som dog i krigståg wästerut: Äfvenså i Råby-Sokn i Sörmanland wid Spånga, at en Gudbiörn och en Otte ristat efter Fadren Gudmar, hvars Graf-ritning bär liknelse af skieppet, på hvilket han for wästerut. Jämwäl i Sörmanland wid Aspa i Ludgo-Sokn, at en Thura uprest stenen efter Ubbe, som wästerut war en krigs-Öfverste, och i samma landsort wid Sannerby i Årdala-sokn, at en Finvid ristat efter Fadren Geirbjörn, som dödt wästerut. v. Peringsch. ad Vit. Theod. p. 481. 487. 489. 490.
  4. Peringsch. ad Vit. Theod. p. 481. 487. 489. 490.
  5. Le P. Dan. L. c. p. 47.