dem nio skiepp wid Sandwik: Dock lågo flera qvar öfver wintren utan för Themsen[1]. Imedlertid war en del af dem Frankrike til plåga: de sköflade Roüen och tågade derifrån landwägen ända til Beauvais: De ledo wäl i återwägen af Fransoserne et ansenligt nederlag; men A. 852. kommo de på samma ort lika starke tilbaka: De wände sig åter til Engeland: Deras flotta förstärkt från Norden gick up i Themsen trehundrade Segel stark ända til London, hvilket de intogo tillika med Canterbery, ströfvande hela neigden omkring med ohörda grymheter; men de blefvo tappert slagne af Konung Etelwolf och hans Son wid Ockley i Surreiska landet[2]. Icke dess mindre fäste de sig på åtskilliga orter och öjar i Wästerhafvet, så at ehuru de blefvo tilbaka drefne, så woro de dock strax i stånd, at angripa antingen Engeland eller Frankrike å nyo: Bourdeaux blef åter af dem sköfladt A. 855: De lupo up i Loiren och giorde en landstegning i neigden af Poitou: de fingo et drygt nederlag af Aquitaniernes nye Konung Lotharius på wägen åt Poitiers, så at knapt trehundrade undsluppo til skieppen igen[3]; men det tiente ej til annat, än at upreta dem ännu mer.
17. Imedlertid satt Ragnar hemma i sina Riken och hörde talas om det buller hans Söner giorde i werlden, hvilket honom högeligen fägnade och förnyade hans lust til slika härfärder[4]: Han kunde ej länge emotstå sådana retelser: Han wille än en gång förskräcka en fiende: Frankrike kunde han ej angripa: Derpå hade han gifvit sit löfte[5], hvartil han ej trodde, at hans Söner och Under-Konungar woro förbundne; men mot Engeland hade han
