Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/560

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

en ny Tros antagande[1]: Han hade påmint de Svenske, huru länge de under sine Gudars beskydd hade warit et lyckeligt och wördadt folk, huru tröge de nu woro i sin gamla Scythiska Gudstienst, huru de nu sällan giorde blodoffer och sällan löften, dem de ock lamt upfylte, huru de otacksamme emot sine forne Asar lystrade til en Gudomlighet, som än intet godt giordt dem, och huru de säkert rusade til sit fördärf, om de ej ångrade sig och förnyade sin gamle Lag: Han hade ock tillagt, at om de ändteligen wille försöka sin dyrkan med en ny Gud, borde den tagas bland dem sielfwe och wara en af deras berömlige och segersame Konungar, åt hvilken de strax borde uprätta Tempel och offerställe[2]: Denne Konung hafva Munkarne kallat Eric och man har äfven hållit honom för Eric Årsäll[3]; men som detta ej kommer med tideräkningen öfverens, så lär det förmodeligen hafva warit en Ring, Sigurd eller Håkan, eller någon annan af Sigtuna Konungar[4]: så framt ej denne Taleman smickrat och dermed ment den förmodeligen då på Mötet til Sam-Konung antagne unge Prints Eric, Biörn Järnsidas Son, hvilken han således redan i lifstiden welat tillägga Gudomlig heder[5]: Den uprörda Menigheten biföll strax detta Tal; men Anscharius lät ej modet falla: Danske utskickaden förde honom hos Konungen an och anmälte hans ärende på bästa sätt[6]; men fick

  1. Rimb. Vit. Ansch. c. 23. n. 4. &c.
  2. Örnh. Hist. Eccl. c. 16. p. 47. 48.
  3. v. supr. c. 6. §. 26.
  4. v. supr. §. 1. in not.
  5. cfv. Ips. Orat. ap. Örnh. L. c.
  6. Rimb. c. 23. Alb. Branz. Metrop. c. 1. Helm. Chron. Sclav. c. 1. ap. Örnh. L. c.