den tiden fann man således Prælater och Kyrkofäder, som högre skattade sine werldslige förmåner, än Guds församlings upbyggelse[1], så at omwändelsen i Sverige war, som sagt är[2], mycket olik den gamla Apostoliska. Anscharius förtienar dock et evärdeligt beröm: Han och Erimbert hade bref med sig til Svenske Konungen från Ludvig, Konung i Germanien[3]; men i förbiresan besökte de först Jutländske Konungen Eric, som tog wäl emot dem och skickade med dem sit eget Sändebud til Konung Olof i Sverige: Denne Olof war antingen den då unge Aslak eller Alaf[4], Biörn Järnsidas äldste Son, som mycket kort regerade[5], eller som likare är, Svenske Med-Regenten Olof Ringson[6] på Alsnö, Sigtuna eller Birka, dit Anscharius reste; ty til desse Konungar, som under de Lodbrokiske Enewålds Herrars frånwaro efter all liknelse woro Riks-Föreståndare, tyckas de förste Lärare mäst hafva hållit sig, hvarigenom Christendomen wäl småningom kunde befordras och fatta goda rötter; men icke med tilräckelig myndighet wedertagas förän af en Öfver-Konung, som framdeles skall berättas[7].
6. Anscharius fann för sig i Sigtuna et almänt Möte af Riksens Inwånare, der ock nyligen frågan om Christna Läran warit på banen: En nitisk Afgudadyrkare hade då upstigit och talat hårdeligen emot
- ↑ cfr. J. Wild. L. c. c. 18. p. 315.
- ↑ v. supr. c. 16. §. 8.
- ↑ Örnh. Breviar. Vit. S. Ansch. ad A. 861.
- ↑ Dennes korta regering gick förbi under Fadrens lifstid, derföre införes den icke i Konunga-längden (cfr. J. Wild. ad Puff. c. 16. p. 299.). Han hade en Son wid namn Rhoald Hryg, hvars Son Biörn Byrdosmior haft en Son Thor, som satt sig ned på Island i Hofde och tagit Kiarvals, Konungens i Irland (eller ock Deira i Engeland) släktinge til äkta (Landnam. Sag. P. 3. c. 10. p. 102.): Genom sådant ypperligt folk från Sverige hafva Isländarne fådt weta mer, än man sedan i wåra Historier funnit.
- ↑ Herv. S. c. 20.
- ↑ cfr. Ad. Brem. Hist. Eccl. L. 1. c. 51.
- ↑ v. infr. c. 20. §. 4. 5. &c.
